Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eländiga rykande julbrasa af torrt ris
och kamelspillning.
Men fjärran bortom länder och haf,
långt från islams ödemarker och öknar,
i ett land, där snön ligger mjuk och
ren i de djupa skogarne, står hemmets
signade fäst för dörren.
Ha’de Tedmur, med detta utrop
väcker mig Muhammed, karavanchefen, en
dag ur mina funderingar öfver julens
närhet, och pekande österut med sitt
bruna finger söker han fästa min
uppmärksamhet vid någon punkt långt bort
vid horisonten. Hur jag än späjar och
spanar med mina af blåsten och det
pinande solljuset röda ögon ser j;ig
ingenting af Zenobias ryktbara stad.
Men kring kamelernas bakben hvina
de tunga läderpiskorna, klockornas
dånande klämtslag falla tätare och under
det djuren uppstämma sin öronslitande
om det mest intensiva, vresiga missnöje
vittnande sång, ökar hela karavanen
takten för att nå den i fjärran hägrande
oasen. Ännu arbeta vi dock några
timmar utan att den döljande
horisonten visar oss annat än några grå
ler-torn, knappt höjande sig öfver den
om-gifvande marken. Så plötsligt, efter
att hafva vändt om ett skarpt
klipphörn, befinna vi oss midt inne bland
en massa pyramider, tom, kringströdda
stenblock och ruiner af ett fantastiskt
utseende. Det är grafvarnes dal.
Därifrån sträfvar karavanen uppför
en brant, [-stenig-] {+ste-
nig+} backe som
afprässar kam-
elerna vilda vrålanden, och då vi
ändt-ligen sitta däruppe på backens krön —
då ligger hela ökenstaden, hela Zenobias
härliga stad framför oss. Det är en
skog af gulhvita pelare, pelare i
oändliga rader, pelare utan tal här midt i
den gula öknen, som på denna plats
nära nog uteslutande består af sand.
Det är svårt att säga hvad det är, som
gör, att anblicken af Zenobias stad
värkar så mycket starkare än anblicken
af de andra ruinstäderna här ute i
denna kulturens ofantliga graf.
Det ligger en stämning öfver de hvita,
döda, öfvergifna städerna och tämplen
härute, som ej är lätt att tolka, men
de ha nära nog hvar och en sitt
särskilda behag. Den som en gång sett
det bland Antilibanons klyftor liggande
Baalbek, sett det som jag, då de
tjutande vinterstormarne jagat snön genom
de tomma tämpelhallarne, då Baal, den
väldige hednaguden, än en gång låtit
höra sin stämma bland de i stormen
sjungande stenblocken
och pelarne, då de hvita
Baalsprästerna yrande
af fröjd
utfört sin vilda
dans till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
