Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sällspordt spirituell i stil och
stämning, att den blef grymt förkättrad af
kälkborgerligheten i vårt
konstförståndiga land. Mognare, kallare står han
för oss i »Historietternas» ironiska eller
gripande bagateller, dessa litterära
etsningar utan motstycke i vår litteratur.
Hur skulle han möta härnäst?
Martin Birck öfverträffade alla
förväntningar, desto mer glädjande som
det sista året varit rikt på andra dylika
desillusioner. Som konstnär har
författaren i denna bok befäst sitt anseende
af att vara en af vår prosas mästare,
som diktare har han gifvit oss unga
vår tids Niels Lyhne, den modäma
människan, af hvilken vi hittills blott
sett spridda drag i den samtida svenska
litteraturen. Det är nu en gång så,
att af allt hvad vi möta i konst eller
dikt, griper dock reflexen af vår egen
tid, bilden af våra egna drag oss
alltid starkast. Utan att vilja eller våga
jämföra — och ändå, hur blek och
blodlös, den Jacobssenska ordkonstens
glänsande färgskrud till trots, värkar
därför ej den odödlige, danske poeten,
en efter-romantikens Antinous, emot
Martin Birck, den modärna tidens son,
hos hvilken hvarje tanke är lika
emalj-hårdt klar, hvar känslobikt lika
distin-gueradt knapp som det språk, hvarpå
han skildras.
»Martin Bircks ungdom» är en
allvarlig bok. Den äger något af den
nordiska vinterns hvita, kalla skönhet
och mörka, tanketunga stämning. Att
läsa den var som att vandra en
månljus vinternatt i en furuskog. I
rymdens oändlighet tindrade stjärnorna
hånande kallt. Och Martin Birck talade
om sitt lif. Han talade stilla och mildt
med resignationens ro. Vanitas
vani-tatum — det är lifvets enda
oundvikliga svar på all vår frågan och
förväntan. Det smular allt, hvad
drömmar smidt! — Martin Birck var en
lifsoduglig människa, ty hade han blott
haft mod och lust att våga språnget
ut i lifsströmmens hvirflar, nog ägde
de bärkraft att föra honom fram till
lyckans drömda länder. Detta anar
glimtvis Martin Birck. Men han är
för svag, hvilket han också erkänner
för sig själf. Det står ej till att hjälpa,
och det kan kanske också göra
detsamma. Han är ingen vän af starka
affekter. Det är inte utan, att han
koketterar med denna sin svaghet och
njuter af den liksom hans vän
deka-dent-poeten af sin agorafobi. En gång
förtalar han till och med de starka!
Det var ej vackert gjordt, hälst som
det finns mer af rönnbärsfilosofiens
sofismer än af psykologisk sanning i
detta själfförsvar. — För öfrigt —
lyckan!? Det är ej lyckan, det är lifvet
själft med dess lust och kval, som göres
oss behof. Om alla människor voro
lyckliga, hvad mänskligheten då skulle
blifva olycklig! »I människor, hvad
gören I med edra lif?» Det är den
stora frågan! Vår mänskliga tillvaro
skulle vinna betydligt i mening och
mål, om vi alltid bevarade känslan af
vår samhörighet med alla andra
former af lif på jorden. Det är ej
härmed min afsikt att rifva upp ett
gammalt tvistefrö ur minnenas mull, där
det gror till ett härnäst, genom att
väcka till lif vissa af åttiotalets inom
oss slumrande ekon. Ingenting
uppfordrar tvärtom i så hög grad min
historiska och mänskliga själfkänsla till
protest som det gamla fältropet från
Jean-Jacques, att vi skola återgå till
den s. k. naturens ordning — det vill
närmast säga barbariets oordning!
Hvarför inte då lika gärna till »nådens
ordning»? Och det tarfliga och
tanklösa talet om vår stora onatur! Hvad
är väl då människan för ett underligt
undantag, att hon tror sig om att kunna
bli onaturlig! Därtill är hon alltför
fast knuten vid naturen, af hvilken hon
blott är en ändlig del. Nej, jag
menade, att den modärna människan som,
en ny Anteus i sin lifskamp får
förnyad kraft, hvar gång hon låter sin
tanke gripas af den sublima storheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
