Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flodin foto.
HERR SCHUCKER I »Z IGEN ARBARONEN ».
och dock en äkta Sjögren, tog oss
med storm.
På operan har miss Tracey uppträdt
som Aida och Valentine utan att visa
sig fullt så till sin fördel som med
romanserna i konsertsalen. Hennes
fjärde akt i Hugenotterna spelades dock
med lidelse och medryckande glöd. Af
våra egna artister har hr Malm
uppträdt som Faust i Gounods opera, som
man nästan trodde ått man kände,
och ändå fick man först nu i tredje
akten höra partiet korrekt sjunget så,
som det är skrifvet. Denne sångares
musikaliska föredrag och vackra
legato-sång beredde för öfrigt en utsökt
njutning. Som Valentin i denna opera har
hr Richard Strandberg debuterat med
rätt god framgång. Vacker och
omfångsrik röst, musikalisk begåfning och
ett för scenen — dock först efter
ytterligare plastik-lektioner — lämpligt yttre,
äro goda förutsättningar för en
blif-vande bana som operasångare.
På Vasateatern gifves
»Zigenarba-ronen» af Johann Strauss, den berömde
valskungen, som här skrifvit ungersk
och zigenaraktig musik, alltigenom frisk
och intressant. Detta stycke får ett
ganska eldigt utförande under hr Hj.
Meissner, som blott bör komma ihåg,
att man kan utveckla »Feuer» äfven
med bibehållandet af mer rytmisk
bestämdhet. Hr Schiicker var alldeles
ovän-tadt bra i detta stycke, där han fått ett
parti, som ligger för hans hjälteröst —
måhända får han fortsättningen på den
repertoaren en gång på operan —
fröken Keyser var fin och behaglig som
zigenarflicka och äfven de öfriga
förtjäna beröm, icke minst kör och balett.
Den sistnämnda får tråda dansen till
intet mindre än Brahms’ ungerska
danser, hvilka i detta arrangement klingade
mycket bra och spelades bra af
orkestern. Som bekant var Brahms en
stor beundrare af Strauss, han var nog
upplyst och fördomsfri att inse, att det
ibland kan ligga mer musik i en vals
än i en symfoni.
P. S. Sedan ofvanstående var
skrifvet, har operan, hvars värksamhet
börjar bli oroväckande liflig, framfört
ytterligare en nyhet, »Bohéme» af
Puc-cini, ett intressant prof på hvad det
unga efter-Verdiska Italien kan
åstadkomma i operaväg. Utan att falla in
i verdisternas smaklösheter, öiverdrifna
buller och bång, äger Puccinis musik
likväl mycket lif, tändande närv, är
alltigenom intressant, om också
understundom något salongsmässigt elegant
i uppfinningen, samt är utmärkt
instru-menterad. Puccinis opera är intressant
framför allt genom den väl träffade
konversationstonen, genom den lyckade
musikaliska illustration den ger af
intimt hvardagslif, sådant som
Quartier-latin-poeter, artister och små grisetter
kunna föra det i Louis Philippes Paris
enligt Murger.
Egentligen hade Offenbach varit
rätte mannen till en sådan skildring; en
italienare klifver gärna upp på kotur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
