Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, där en spirituell man som den
nyss nämnde nöjer sig med
antydningar. I ett som allt dock en nyhet,
som värkar ny, icke förlegad och
gammal, och om huru många nutidens operor
kan detta sägas. Förmodligen blir
»Bohéme» ett kassastycke, hvartill
äf-ven det goda utförandet och den
vackra uppsättningen bidraga.
Musikaliskt går operan förträffligt
under hr Nordqvists rytmiskt liffulla
ledning. Fru Hellström gör en fin
och sympatisk framställning af den
känslosamma grisetten Mimi, fröken
Fem-qvist ger mycket karaktär åt hennes
kamrat, hr Ödmanns röst klingar
»comme å vingtans» och hrr Söderman,
Sellergren, Lejdström och Mandahl
bidraga till den goda ensemblen. Gå dit
själf, skall Ni få se. Filippa.
Citteraturkronika
Hvad man brukar kalla jul litteratur är
icke detsamma nu som förr.
Förvandlingens lag har gjort sig gällande här såsom
i allt annat. Och öfverhufvud till det bättre.
Är det på förläggaren eller på författaren
eller på den bokköpande allmänheten det
beror, — förmodligen på alla tre
elementen i förening, — men hvar finner man
nu dessa »prydnader för divansbordet»,
små nätt utstyrda kalendrar med
guldpressning på pärmen och inuti smånätt pjoller
illustreradt af tyska stålstick, hvilka förr
voro så vanliga? Af de många
julkalend-rarne ha endast ett par, »Svea» och
»Nornan», ridit ut- stormen, som sopat bort de
andra; i stället ha kommit jultidningar i
så mycket större antal, artistiskt utstyrda
samt i allmänhet väl redigerade. Huru
länge skall det modet bestå? — Och
barnböckerna ... de saknas visst icke men äfven
de ha bytt om ton; de »sedolärande
berättelserna» våga sig ej vidare fram, ej häller
så rikligt som förr de populariserade
naturvetenskapliga afhandlingarne. Indian
böckerna förlora väl aldrig helt sin lockelse,
men resebeskrifningar och Ȋfventyr i
främmande länder» ser man ej mycket till.
I år är det den rent af oerhörda massan
af poetisk alstring, som gör sig mest
bemärkt, näst efter den nyss påpekade
konstnärliga rikedomen. Inom romanfacket råder
en trängsel af skrifvande damer; de utförda
romanerna af manliga författare äro i
jämförelse därmed få. På denna sida har man
i stället kastat sig på dels värsfabrikation
i betänklig skala, dels de små mer eller
mindre humoristiska skizzerna. Men äfven
allvarliga arbeten i icke ringa mängd ha
utgifvits i denna tid.
& * *
Inledt genom anbefallningar af åtskilliga
framstående män i olika länder samt
uppburet af en aldrig tröttad entusiasm och af
mångåriga studier från sin författares sida,
framträder ej blott i svenskt original, men
ock till en början först i engelsk
öfversätt-ning ett stort värk »Världsfreden» (The
Hope of Ages, a Book on the Peace of
the World) af K. P. Arnoldson. — Titeln
an-gifver bokens syfte: att värka för den
allmänna fredens stora sak. Man kan hysa
sina dubier om möjligheten af den gyllene
fredsærans någonsin inträffande
tillkom-melse på vår syndiga jord, ett ideal som
i vår egen »upplysta» tid synes fullt ut
lika aflägset som någonsin, men detta bör
i alla händelser icke hindra från att gifva
sitt erkännande åt ädelheten i sträfvandet
till krigens och våldets bortskaffande från
de mänskliga samhällena. Hr Arnoldson
är, som sagdt, i detta hänsende och så
väl i fråga om mål som medel en entusiast.
— Hans arbete går ut på att bevisa att
människorna här i världen, eller åtminstone
de europeiska och västasiatiska nationerna
ursprungligen äro ett folk Aryerna, med
en gemensam fiende, Kriget, som måste be
kämpas genom det internationella
Försvaret, för att slutligen alla må förenas i det
gemensamma fäderneslandet Världen, i
enlighet med hvad aryernas uråldriga heliga
skrifter innehålla. De kursiverade orden
motsvara bokens fyra hufvudafdelningar,
hvilka inledas genom en Öfversikt af hela
världshistorien. — Hvarje starkt utpräglad
tendensskrift måste, sin egen natur
likmä-tigt, vara ensidig; så ock här, där förf. i sin
kritik allt för ofta gifver hugg på sig själf.
Men förfrs värme för sina åsikter och
liflig-heten i deras framställning väcker onekligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
