Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studier medgaf icke tiden, men med en
skarpblick, som för visso icke står en
vanlig globe trotter till buds, får han vid första
ögonkastet fram icke blott det
karaktäristiska i de yttre förhållanden, som
framträda, men för de djupare dragen af
folksjälen, som ligga till grund därför. — Japan
har nästan hänfört Kipling, men icke
det europeiserade Japan, utan det gamla
och äkta, hvars spår ännu hos folket
öfver-allt slår igenom den pålagda västerländska
öfvermålningen. (H. Gebers förl.)
* * *
Det gamla Japan är det ock, som med
verklig entusiasm tecknas i det arbete, som
i öfversättningen fått titeln »Exotica.» Dess
författare Lafcadio Hearn hör icke till
turist- eller globetrotter kategorien; han har
under många år varit bosatt i det gamla
Japan, i vissa delar af det märkvärdiga
öriket hvilka förblifvit mest oberörda af
de stora förändringarne efter 1868. Och
enär han därtill både genom sin födsel
(irländare på fädernet, grek på mödernet),
genom sin uppfostran i Frankrike, men
hufvudsakliga utbildning i Amerika samt
slutligen genom ingående studier, såsom
folklorist, af alla världsdelars gamla kultur,
blifvit så frigjord som gärna tänkas kan
från allt hvad nedärfda och nationella
fördomar heter, så är han utan tvifvel just
rätta mannen att gifva en sann föreställning
om det japanska folkets inre lif. »Exotica»
utgör ett kort urval af det myckna, som
Hearn skrifvit i ämnet och man önskar
gärna att få mera af samma hand.
Öfversättningen är utförd ej blott med talang
men synbarligen med stor kärlek för ämnet
och är beledsagad med en del intressanta
notiser om författaren. (Wahlström &
Widstrand.)
$ *
Vi ha också en svensk originalskildring
från yttersta Östern att anmäla, nämligen
»Bland kineser och mongoler» af Alexis
Kuylenstjerna, hvars stora resa i dessa
länder nu ligger afslutad med den
fullständigt utgifna 2:a delen. Den svenske
löjtnanten reser raskt, men uppfattar snabbt
och berättar lifligt, och hvad han icke själf
hunnit med på ort och ställe approfondera,
det ifyller han genom föregående och
efter-terföljande studier. Hans arbete får häri
genom mycket större grundlighet än man
kanske väntar, och lika väl som man med
fängslande intresse läser hans pittoreska
skildringar ur lifvet där borta, lika mycket
torde ock hans resonnemanger om Europas
förhållande till österns länder förtjäna att
med allvar beaktas. Dessa förhållanden
ha hittills varit mestadels ganska skamliga
från de s. k. kulturbärarnes sida och grun-
dat sig på deras öfvermodiga förakt för
urgamla kulturformer, hvilka de icke
mäktat uppfatta. Framtidsförhållandena åter
torde, äfven efter denne iakttagares mening,
blifva farliga mindre för Kina än för Europa.
— Arbetet är rikt illustreradt mestadels
efter af författaren själf tagna fotografier.
(Gernandts förl.)
<!:
Sverige har ondt om humorister, det är
en gammal erfarenhet, vare sig man tager
det omtvistade ordet i den djupare
betydelse, som är att gräfva fram ur tyska
ästetikers vishetsbrunnar, eller helt enkelt
såsom ett lätt återgifvande af det lustigt
och originellt uppfattade här i världen.
En humorist af värde var den tidigt
bortgångne Axel Wallengren, »Falstaff Fakir»,
hvars under denna signatur utgifna högst
originella »encyclopediska» värk väckte så
stor uppmärksamhet på förf. — Ett urval
af den i öfrigt ganska rika alstring i värs
och prosa, hvilken under hans lifstid
sprid-des här och där i tidningar, har nu
utgif-vits under titeln »Ur Axel Wallengrens
skrifter», försedt med ej mindre än två
inledande förord, det ena af August
Strindberg, det andra af Paul Rosenius, och skall
helt säkert med glädje mottagas af den unge
diktarens inånga vänner. (Gernandts förl.).
<5* J» $
En annan humoristisk författare, hvars
märke Huck Leber gjort sig bekant i en
af de stora tidningarne, har utgifvit några
hvad han själf kallar »analyser» undertiteln
»Oskuld och Arsenik.» Den paradoxala
titeln är, som man väl vet, lånad från C.
J. L. Almqvist, i hvars fantastiska roman
»Tintomara» dessa ord, hvilka sedan i hans
eget lif fingo en så hemsk belysning,
förekomma. — Här är lyckligtvis icke fråga
om några hemska saker utan tvärtom
ganska muntra, hållna i en stil, hvaruti på
senare tiden åtskilliga unga författare mer
eller mindre briljera. Den anrättning, som
här bjudes, har utan all fråga en ganska
kittlande smak, men den bör kanske icke
tagas i ett enda mål, snarare i portioner.
(Wahlström & Widstrands förl.)
* * *
Det skulle kanske vara att nog mycket
plädera pro domo att uti Varias spalter, i
detta sammanhang, med all förtjänt
berömmelse omtala det humoristiskt-satiriska
album »Portnyckeln», som till julen
utgif-vits af vår tidskrifts hufvudredaktör och
redaktionssekreterare. Men när så godt
som hela prässen enstämmigt lofordat det
lifliga textinnehållet af så många, goda
författare och de orimligt roliga teckningarna
af Albert Engström, Knut Stangenberg,
Nils Kreuger och andra, så vore det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
