Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt sätt visserligen, men icke i den af
herrar förläggare och unga artister med
förkärlek omfattade och snart till banalitet
uppdrifna stilen med hemska
ritsch-ratsch-teckningar, i hvilka det står betraktarens
undrande fantasi fritt att ana allt hvad
underligt finnes i naturens fyra riken utan att
urskilja någonting bestämdt (det är just
det fina!) Denna symbolism skulle ju också
allt för illa stå tillsammans med en bok,
som handlar om landets, landtlifvets och
hjärtefröjdens ljuflighet med barn och
blomma, och hvilken därför passande
pry-des på pärmen af en majstång och på
titelbladet af en kolorerad teckning
liknande en födelsedagsgratulation i gammal
bondestil med de roser och de blader.
Vignetterna inuti texten, en för hvarje
kapitel eller månad (boken genomgår årets
små händelser i hemmet) äro i samma
slags symboliska stil. ■— innehållet,
blandad värs och prosa, är Karl-Erik
Forslund upp i dagen, såsom man känner
honom förut från Storgården, och om man
någonsin har skäl att tala om
omedelbarhet och om personlighetens framträdande
hös en författare, så är det visserligen här.
Det enda störande i detta personliga är
det otrefliga stafningssättet. (Wahlström
& Widstrand).
fe * S
Jag nämnde nyss omslagsvignetterna.
Samma ärade förläggare har utrustat grefve
Birger Mörners samling af miniatyrskizzer,
»När och Fjärran», med en flock af något
slags fjäderfän, som med vidt utslagna
vingar sväfva omkring i ett oroligt virrvarr
af streck, som torde betyda stormvind, öfver
en svart massa, hvilken åter torde
föreställa Alperna, med någonting hvitt i ena
kanten, posito en gletscher, det hela
inra-madt i en guirland af vindrufsblad. Jag
framkastar denna gissning (hvilken så
mycket mindre gör anspråk på ofelbarhet som
teckningen i sitt suddiga manér äger
fördelen att kunna framställa ackurat hvad
beskådaren själf vill se däruti), därföre att
en del af förf:s små utkast, de flesta förut
offentliggjorda i tidningar, beröra ämnen
från Italien. Har jag rätt, så vill jag blott
anmärka att stormfåglarne på omslaget stå
illa tillsammans med det mycket spaka
innehållet.
* * *
En Italiaskildrare och Romafarare af
annat kynne är hr Per Hallström, såsom
han framträder i sina »Italienska Bref.»
Man märker det på de första raderna:
»Jag ville icke komma in i Italien genom
järnvägstunnlar — det är som att krypa
in i ett palats genom en källarglugg. . . .
Och jag ville resa som de förra genera-
tionerna rest, utan brådska och närvositet.
utan bestämda klockslag, utan ånghvisslor
och rök, med tid att längta fram mot det
vackra målet, med postiljonshornets muntra
stötar väckande ekot vid hvar station, och
hästfötternas traf trummande upp de hårda
vägarnes mjölhvita damm ...» Så känner,
tänker och reser en poet, som rår sig själf,
och lik envåldshärskaren, »är ingen annan
än Gud för sina gärningar responsabel.»
— Äfven dessa skildringar äro förut,
åtminstone mestadels, offentliggjorda i
tidningar, men man ser dem med fägnad
samlade i en volym. Det är i våra dagar
ingen lätt sak att skrifva något anslående
och, ännu mer, något nytt om ett så från
alla synpunkter rent af genomtröskadt land
som Italien, men det finnes dock ett sätt
att göra det — för den, som förmår. Den
kan göra det, hos hvilken i likhet med hr
Hallström finnes fantasi och kunskap och
sympati förenade för att knyta tillsammans
några af de mångtusende trådar, som
förena dess gamla odling och historia med
vår egen tids väsende, skönja länkarnes
band i tidens kedja, — hvilket vill säga
detsamma som respektera det gamla —
samt därjämte med en konstnärs öga
betrakta den oförgängliga naturen. Man läse
här t. ex. brefven om Assisi och om
Me-delhafvet! (Gernandts förl.)
* * « ’
Jag nödgas inskränka mig till ett blott
omnämnande af Alfred Jensens
»Resebilder», dessa förträffliga skildringar från olika
länder, hvilka förf. i form af korresponden
ser hemsändt från sina vidsträckta färder
och som man nu med nöje åter får läsa i
bokform. (Alb. Bonnier.)
* * *
Till andra länder, mera aflägsna och
mera främmande för vår tids och hela vår
rasegendomlighets åskådning, föra oss två
andra sins emellan dock mycket olikstämda
skildrare, Rudyard Kipling med sina
resebilder »Från fjärran Östern», och Lafcadio
Hearn med den bok som öfversättarinnan
(finska, Karin Hirn) gifvit titeln Exotica.
■— Den förut nämnde förf. behöfver ingen
presentation: han är genom sina alltid
intresserande, upplysande och roande skild
ringar från Indien välbekant för svenska
läsaren såsom för hela den öfriga världen.
Emellertid har öfversättaren (Gustaf
Stridsberg) i ett förord närmare redogjort för
Kiplings lif och litterära värksamhet. I
det nu föreliggande arbetet återgifves en
del af de resebref, som sändes till en tid1
ning, då förf. från Indien öfverflyttade till
England, just icke genaste vägen, utan i
förbifarten ställande sin kosa öfver
Ostasien och Nordamerika. Några djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
