Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyddande egenskaper, dem den
vanliga virakrökelsen totalt saknade, och
att man insvept i tobaksångorna kunde
förrätta sin andakt i templet och i
tanken besöka en bättre värld, utan att
därför behöfva löpa risken att helt
hastigt nödgas försvinna ur jämmerdalen.
Utan de förödande farsoterna och
stanken från de under kyrkgolfven
nedsatta liken, hade tobaken i denna form
väl aldrig kommit
att auktoriseras i
helgedomen, om
än man måst
blunda för den flitiga
användningen af
»lilla prisen»
under de långa och
torra
predikningarna och mässorna.
Ty man kände vid
denna tid bägge
användningssätten
sedan mer än
hundra år tillbaks.
Rökningen var
dock öfverallt,utom
i Frankrike,
favoritformen. Dit hade
tobaken införts af
Jean Nicot vid hans
återkomst från sin
ambasad i Portugal
1561. Han hade
i Lissabon köpt
några från Florida
importerade tobaksblad och redan
1659 skickat prof
af denna drog, »som hade en
egendomlig, men angenäm smak och
var nyttig i feber,» till storpriorn i
Frankrike, hvaraf tobakens första
franska benämning »herbe du Grand
Prieur.» När Nicot ett par år
därefter förärade Katarina af Mecidis
några af de rara bladen, medförde
detta en ny benämning, »herbe de la
Reine» eller »herbe Medicie». De
franska läkarna funno den nya drogen be-
sitta de underbaraste kurativa
egenskaper och föreskrefvo den i form af
pulver att stoppas i näsan. Det haglade
smeknamn öfver det moderna
läkemedlet, »herbe sainte», »herbe sacrée»,
»herbe proper å tous maux», »herbe
de 1’ambassadeur», »panacée
antarc-tique» etc., men efter någon tid tycks
man ha enat sig om att göra rättvisa
åt Nicot genom att kalla drogen
»nico-taine». Katarina
af Medicis snusade,
Karl] IX snusade,
hela Frankrike
snusade, snusade utan
att ens först
rådfråga läkarne.
Fakulteten tog illa
vid sig och fick
ändtligen Ludvig
XIII att 1635
förbjuda all
tobaksför-säljning som ej
gick genom
apotekarnes händer
på läkares
ordination. Men bruket
hade redan tagit
öfverhand och
förbudet måste inom
kort återkallas.
Medelklassen och la
canaille rökte och
bolmade, fint folk
och deras
efter-apare snusade; att
försöka spela
grande dame eller
grandseigneur utan
snusdosa, hade varit som att »komma
på baler och inte ha skor».
Snus-ning var ännu en tämligen
inveck-la’d procedur; och det var säkerligen
först, sedan nu för tiden begagnade,
enklare metod blef känd, man fick
talesättet »så enkelt som att ta en pris snus».
Det hade ej alltid varit så enkelt.
Snusdosan innehöll en rulle torra
tobaksblad, (la carotte), ett rifjärn och en liten
spade. Dessutom hörde till utrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
