Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hartass. Snuset refs på rifjärnet
efter behof, upptogs på spaden och
uppdrogs i näsan, som sedan putsades
med hartassen. Och detta allt skulle
ske med den grace man var mäktig
efterhärma från höga föredömen ur
socie-tetens tongifvande kretsar. Äfven sedan
färdigmalet snus kom i handeln ha
snu-sare alltid haft och ha än i dag sitt
lilla frimureri, i hvars mysterier hvarje
»pristagare» ju är mer eller mindre
invigd. När snustillverkning blef en
industri riktades inom kort
fabrikanternas ansträngningar på att medels
hvar-jehanda tillsatser och s. k. hemliga
beredningssätt framställa specialsorter. Mysk,
rosenvatten, nejlikolja o. dyl. voro
vanliga och ofarliga tillsatser. Men under
den på 1700-talet i Frankrike
grasse-rande giftmordmanien blef det
riskabelt att snusa ur andras dosor, och ej
nog därmed, ty det hände stundom,
att en liten nypa af den allestädes
närvarande snusdosans innehåll, helt
oför-märkt smusslades i maten eller vinet
åt_ en bordsgranne, man önskade
förpassa till evigheten. Under Napoleons
fångenskap på Elba uppkom bruket af
violparfymeradt snus som antydan om
bonapartistiska sympatier. Rökning vann
tillträde till de högre samhällslagren i
Frankrike först sedan den stora
revolutionen omskapat samhället och en gång
för alla vändt upp och ned på de gamla
uppfattningarna, och koleran 1831
fullbordade i Frankrike som anorstädes
cigarrens slutliga seger. På 1840-talet
kom cigarretten, som efter Krimkriget
en tio år senare började taga fart och
numera är den i Frankrike förhärskande
tobaksformen, ej minst på den grund
att fransk tobak vanligtvis är så godt
som onjutbar i pipa. Men ej heller
den franska cigarretten är just
synnerligen eftersträfvansvärd om man har
fritt val. De ordinära slagen
åtminstone erinra till lukt och smak ej så
litet om karfvad tuggtobak rökt i liten
järnsnugga ä la lappska eller dalkulla.
Den engelska grannen påstår, att »Frank-
rike ej har något fruktansvärdare vapen
än den franska cigarretten». Af detta
»vapen» förbrukas inom landet omkr.
300,000 millioner stycken årligen. Det
franska cigarrettpapperet är, i motsats
till dess statsmonopoliserade tobak,
världs-berömdt. Det kallas, som bekant,
rispapper, men tillverkas af lin eller hampa
genom en lång rad af sorgfälliga
behandlingar med kemikalier och elektricitet.
Till England kom tobaken omkring
1585 med från Amerika hemvändande
expeditioner, af hvilka Raleighs vanligen
plägar utpekas som de’ verkliga
tobaks-apostlarnas. I Shakspeares »Stormen»
klagar Trinculo att »fast folk inte vilja
ge en ofärdig tiggare så mycket som
en styfver, äro de färdiga betala tio för
att gå och se på en död indian». Detta
syftar på den i London aflidne vilden,
som Raleighs löjtnant Lone då nyligen
medfört från Virginien, och som jämte
tobak, fredspipa och hela
indianattiraljen förevisats och naturligtvis lockat
massor af skådelystna. Man vet
emellertid med visshet, att Raleigh och hans
besättning förstodo att själfva begagna
tobak till såväl rökning som tuggning,
och uppgåfvo att det förra sättet
underhjälpte matsmältningen, det senare
af-värjde skörbjuggen. Läkarna voro genast
färdiga med medicinska afhandlingar
till tobakens lof. Den vore ett härligt
läkemedel och kurerade kolik och
förkylning, heshet, katarrer af alla slag
och hufvudvärk; en pipa på fastande
mage under alla månader utan r i
namnet (Maj —Augusti) var säker och snabb
bot för migrän, tandvärk, fallandesot,
vattensot, gikt, m. m. I form af sirap
i liten dosis var tobaken den bästa
»bröstsaften», och tobaksalfva mot gikt
och värk stod öfver allt beröm.
Erforderlig dosis för att medels rökning bota
tandvärk anslogs till bara — tjugofem
pipor 1 Läkarnes entusiasm svalnade
dock i samma mån allmänhetens
sympatier gingo öfver det tillbörligas
gränser. Man fann sig tyvärr ej i att tugga,
röka och snusa efter vetenskapliga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
