Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BLA ANKARET
Af HJALMAR SÖDERBERG.
T salen gick dansen; men i det
half-skumma rökrummet sutto några
herrar som icke dansade. De yngre
hade hvita blommor i knapphålen, de
äldre hade ordnar. I ett soffhörn satt
en man litet för sig själf; han satt
helt tyst och log som åt en lycklig
dröm. Hans ansikte var brunt, men
hans panna var hvit. Hans frack var
lika korrekt som någon annans, och
han hade också en hvit blomma i
knapphålet. Men vänstra handen, som
hängde ned öfver soffkarmen, var
tatuerad med ett blått ankare.
Egentligen var det ingen bal, det
hade varit middag, och man dansande
efteråt.
En man med en orden stannade
framför honom:
— Ni dansar inte, hr Fant? sade
han.
Fant svarade:
— Jag dansade nyss med fröken
Gabel.
Men då han sade detta, kände han
att han rodnade. Hvarför skulle han
också säga: med fröken Gabel. Det
kunde ju vara likgiltigt hvem han hade
dansat med. Då han nu tyckte, att
han hade sagt en dumhet, blef han
ond på mannen, som han hade sagt
den åt, och satte sig att stirra på hans
orden utan att säga något. Och
emedan det var en utländsk
skojarorden af värsta slag, blef mannen
generad och hostade torrt och gick sin
väg.
Fant satt kvar och stirrade in i en
spegel på väggen snedt öfver. Men
det var icke sig själf han såg i spegeln.
Det var danssalens ljusflod och kvin-
nornas buktande linjer. Ljudlöst
tycktes de röra sig i musikens takt. Se
deras röda munnar, se armarnes hvita
böjningar —’— —
Där var hon åter. För tredje gången
gled hon förbi öfver spegelglaset. Det
var kusinen hon dansade med. En
pojke, nyss student — nå.
Nej, han kunde icke sitta stilla, han
kunde icke se på det mera. Det
betydde ju ingenting att hon dansade
med sin kusin, men han kunde inte
se på det, han reste sig och gick ut
ur rummet.
Någon frågade:
— Hvem är den där herr Fant?
— Han har uppfunnit något, en
gasbrännare, tror jag. Han är redan
på väg att bli förmögen.
— Men har ni sett, sade mannen
som hade en utländsk orden, har ni
sett, att han har ett blått ankare
ta-tueradt på ena handen?
De brusto plötsligt i gapskratt.
II.
Han dref af och an genom rummen.
Han kom ut i tamburen. Ett par
vasariddare sutto på vedlåren och
talade om affärer, medan de gestikulerade
med två stora cigarrer, på hvilka de
hade låtit maggördlarne sitta kvar.
De tystnade, då han gick förbi.
Han kom in i ett litet grönaktigt
och halfskumt rum. Från taket hängde
på en smal snodd en enda glödlampa,
h vars ljus fördunklades af blå och gröna
pärlfransar. På en spegelbyrå med
grön stenskifva satt en kinesisk pors-
linsgubbe sofvande på sina korslagda
ben.
— Hur underligt aflägset musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
