Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Af BO BERGMAN.
Efter femte akten.
Det mörknar öfver scenen där vi spelat.
Vi äro skuggor, skuggor är publiken.
Ett stormlifs lust och ångest ha vi delat,
och ekot darrar än af slutrepliken.
Nu komma alla råttor med kritiken
och tassla om hur dramat blef förfeladt.
Vi stänga dörren till kulissens riken,
och världen får som världen en gång
velat.
Så gå vi hvar till sitt. Och natten stiger
som ett omätligt grafhvalf i det höga.
Min rygg är böjd och slocknadt är
ditt öga. I
I frusen stillhet allt omkring oss tiger.
Vi höra blott, där domens väg vi vandra,
hur våra hjärtan ropa på hvarandra.
Våren.
Det blir vår och valborgseldar sända
rökarna som offer emot skyn.
Det blir vår igen, och vi elända,
som ha lefvat mullvadslif i dyn,
stirra än en gång som barn med tända
ögon mot en hoppets himmelsyn.
Låt det dumma skämtet få en ända.
Vi ha ärr och fläckar nog i hyn,
och vi tåla ej det hvassa ljuset.
Gif oss mörker, tystnad, ro i huset
och en vän att tala sakta med,
vinterhvila öfver döda sinnen,
inga drömmar mer och inga minnen
när vi frusna maka brasans ved.
Hetsjakt.
Jag är ett såradt djur,
som flyr för ilskans hopar.
Den grymma dödens lur
i mina öron ropar.
•
Mitt öga sprutar skräck,
och fasan är min piska.
Om giller och förstäck
de lömska snåren hviska.
Och högre, högre jämt
Jag hör hur skotten nå mig,
och kopplets hesa flämt
är alldeles inpå mig.
Snart störtar jag omkull
med hundarne i strupen,
och på min döda mull
tar jägarskaran supen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
