- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
39

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oduglig skall man tänka: den där ville
jag ändå ej byta med. Man skall söka
upp andra som det också börjar gå
bakåt för, med dem är man like och
med dem skall man vara tillsammans
och äta frukost och dricka brännvin.
Glada skola alla bli och dra fram
minnen och spela piano och i kör
sjunga Bellman. Då glömmer man
det förflutna och tänker ej på
morgondagen, ej på hur det kunde varit,
kunnat blifva. Man ser ej det där
förbisedda tillfället, den där punkten där
kosan vreds på sned, hålet som gapar
efter en och ej låter sig lappas af
tiden utan gör sig förebrående påmindt
och säger: hvarför lagade du mig ej i
tid då jag bara var en liten rispa?

Nej, då har man roligt och skrattar
vildt och bullrande för att bedöfva
sina egna öron, så människor titta och
undra om man är riktigt klok. Då
glömmer man verandor och balkonger
och månsken och svarta, blå och bruna
ögon och all världens serenader och
smäktande vemodsmusik.

Men ibland skall man vara ledsen,
bedröfvad intill döden, och ligga på
sin säng i ett litet kallt, obetaldt rum.
Då gråter man öfver sig själf och är
sin egen moder som sörjer en förlorad
son.

— Knackade herrn?

Det var vaktmästaren. Nu skulle
man förödmjuka sig.

— Kä — känner inte vaktmästarn
igen mig?

— Joo för all del.

— Ja, då får det här vara till i
morgon, går det för sig?

— Ja för all del.

Så börjar afdukningen och han
reser sig, mätt, halfrusig, lycklig. Nu
kan han gå in i kafféet på andra
sidan och dricka kaffe och röka och
titta i alla de utländska tidningarna.
Sitta i en soffa medan snöstormen
sopar torget och vräker isflingor mot
dubbelfönstren. De ha en konjak där
inne till tjugufem öre glaset . . .

*



Matsalskyparen kom ut till
cigarrkiosken i ett ärende. Flickan
betraktade en ensam kaffegäst, hvars ansikte
sken kopparrödt under ett stort hår.
Cigarrens aska drällde öfver kavajen
och det utspillda kaffet droppade från
en liten rännil på bordet ned på hans
byxor. Men han skrattade frustande
hjärtligt, så alla tänderna syntes, öfver
Fliegende Biätters kvickheter.

Matsalskyparen skakade medlidsamt
och föraktfullt på hufvudet:

— Han börjar bli förfallen,
professorn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free