Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sitt ursprung höra hemma hos samme
tyske diktare, Schiller. Det finns en
särskild anledning att i samband med
en essay öfver Kleist påpeka sambandet
mellanIbsens idealteckning af det Tredje
riket och Schillers ord om den
ästeti-ska staten, därför att den man, som
näst Nietzsche kraftigast torde uttryckt
den moderna människans rätt till att
vara suverän som sitt eget ödes
diktare och formåre, torde vara Ibsen.
Det kan icke nekas, att analogien mellan
Ibsens storvulna tusenårsrike och
Schillers bild af ett samhälle, frigjordt från
tryckande förhållandens regel och band,
blir likasom en illustration till det lif,
jag nyss har sökt skizzera, och att
Schillers ord i sin mån bidraga att
förtydliga den ärelystnad, som gaf åt
Kleist hans vilda energi i kampen mot
världen och verkligheten, mot detta
filiströsa hvardagslif, hvars lagar och
sedvänjor alltid bli för den store
drömmaren outhärdliga. På denna »ästetiska
stat» ger Schiller följande lockande
be-skrifning, en sannskyldig
paradismålning!
»Midti krafternas fruktansvärda rike och
midt i lagarnas heliga rike bygger den
ästetiska bildningsdriften oförmärkt på ett
tredje lekens och skenets glada rike, hvari
den tager ifrån människan alla
förhållandens kedjor och löser henne från allt, hvad
tvång heter, såväl fysiskt som moraliskt.
Om i den dynamiska rättsstaten människa
möter människa som kraft och inskränker
hennes verkan, om i den etiska pliktstaten
hon ställer sig emot henne med lagens
majestät och fängslar hennes vilja, så bör
hon i den ästetiska staten blott framträda
som gestalt i det sköna umgängets form,
blott såsom objekt för den fria leken.»
Ett sådant uttalande kan naturligtvis
misstydas. Det kan tydas som ett
naturevangelium ä la Rousseau för den
begåfvade individen att blott lyda den
röst i det inre, som alla mystici ha
åberopat alltifrån de religiösa sekterna
till de anarkistiska svärmarna, och en
varm, hetblodig natur af Kleists art
har säkerligen sett ett lif i skönhet
under denna lockande belysning af ett
äfventyr med fantasin som enda
kompass. En ensam idéns hjältegestalt
som Zarathustra var säkerligen hans
ideal för lifvet, och så slog han sin
panna blodig mot de stenmurar, som
oblidkeliga förhållanden reste i hans
väg, och lekens glädje förvandlades
till en grym tragedi, genom hvilken det
kalla hånskrattet ljuder af den demon,
vi benämna världsklokheten, som
älskar att förvandla vandringen genom
drömmens rosengårdar till en
ökenvandring och slutligen spela bödelns
roll, när leken länge sedan förlorat
sitt behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
