Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIC JACET
EN NOVELL FRÅN INDIEN
FÖR VARIA AF
JANE GERNANDT-CLAINE.
I
T)å en sockel af lackeradt trä, som
icke hörde till det hela, stod en
alnshög staty af Buddha under ett slags
tronhimmel af hinduiska väfnader i
rökrummet på Vårås gård, och af den
förgyllning, som en gång kommit
bilden att skina, återstod blott en och
annan randning i vecken af den
mantel, hvilken låg kastad öfver vänstra
skuldran och lämnade den högra
obe-täckt, men om tiden farit illa med
bilden, lyste draperierna så mycket
klarare, utsydda med silke och rundlar
af spegelglas. Midt emot Buddha
hängde en silfverlykta af arabiskt
arbete, och där hon nu låg, måste den
matta, som betäckte golfvet, anses som
en verklig dyrbarhet. Utan att han
någonsin ångrat hvad andra kanske
skulle kallat en dårskap, hade ställets
ägare själf köpt henne i
Konstantino-pel, den tid han gjorde så pass långa
resor. Nu höll han sig för det mesta
hemma på sin egendom; det var en
gammal man.
Vårås var icke synnerligt stort och
hade icke funnits till så många
mansåldrar, men den ursprungligen ganska
enkla hufvudbyggnaden var långt ifrån
utan intresse, sedan gården kommit i
jägmästare Lindfors händer.
Jägmästaren satte en ära i att inredningen skulle
bli honom värdig. Han smickrade sig
med att äga en utbildad smak, och
fastän hans förmögenhet var ganska
måttlig, fanns det egentligen intet, som
hindrade honom att omge sig med
saker, som tilltalat honom hemma eller
utomlands. När han var ensam, roade
det honom att gå och flytta på sina
kuriositeter, och matsalen var det enda
rum, där möblerna fingo stå orubbade.
De voro mycket tunga och klädda med
gammalt gyllenläder, och gårdsägaren
intog gärna sina måltider i ett litet
rum utanför sängkamaren, då han icke
hade gäster. Att han låtit duka fram
en i all sin enkelhet utsökt middag på
det stora matsalsbordet en dag i
slutet af april kunde nästan anses som
en sällsynthet. Af det skälet att han
haft ett giktanfall, som var öfver nu
och som han helst ville låta falla i
glömska, hade det varit mycket tyst
på Vårås en tid, men den dagen var
det honom ett verkligt nöje att sitta
och betrakta en ung brorson, som skulle
varit ganska lik honom, om han ej sett
en smula förläst ut, och som kommit
från Uppsala för att fråga hur han
kunde må.
För några dagar eller veckor sedan
skulle svaret kanske blifvit ett annat,
men nu sade jägmästaren helt enkelt
att han hade god aptit och bad sin
släkting smaka på kramsfågeln, som
han ändtligen fått sin kokerska att
sticka upp på spett. Saken var den
enklaste i världen, det hade han sagt
henne mer än en gång. Man behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
