Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gynt sysselsätta sig med
buddhistmunken med anledning af de föremål,
som utgjort en gammal
antikvitetsvär-mares museum i Haag. Namnet på
honom, som gatt i kloster, förekom icke
sällan i de bref, som växlades mellan
fru van Musschenbroek och ägaren till
Vårås, och när Buddha, bönkvarnen
och offerskålen af sten väl kommit
under tronhimlen i rökrummet, förföljdes
jägmästaren af en tanke, hvars
förmätenhet han var den förste att inse, men
som icke lämnade honom någon ro.
Han ville se den som en gång varit
Nederländernas skönaste — och
farligaste — kvinna på sin gamla
egendom. I början på maj hoppades han
få taga emot sin brorson och hans
unga hustru. Var det för djärft att
be dona Mercedes och hennes
styfdot-ter tillbringa ett par veckor under
samma tak som de? — Hon hade en
styfdotter, som var gift på Java och
skulle vistas en tid i Europa för att
hämta sig efter malarian.
Trots gikten hade den gamle på
Vårås fyllt fyra långa sidor med
utläggningar af denna fråga, och det var
icke långt ifrån att han räknade
dagarna, medan han väntade på svaret.
Som om hon anat hans otålighet, skref
dona Mercedes så fort han någonsin
kunde önska, men hon lät inte glad i
det brefvet. Hon hade inte låtit glad
hela den våren; som god spanjorska
talade hon med stor häftighet om den
nästan oundvikliga utsikten till ett krig
med Förenta Staterna, och hennes högt
värderade vän fick icke begära att hon
skulle binda sig med några löften.
Ingen kunde veta hur den närmaste
framtiden skulle gestalta sig, men hon
lät honom hoppas. Att gå och
hoppas kan vara tröttsamt nog ibland.
Jägmästaren hade bara en tanke, och den
eftermiddag han suttit och pratat med
sin brorson, unnade han sig knappast
en halftimmes ro.
»Här skall du få se det sista jag
hört ifrån henne,» sade han och steg
upp från soffan och drog ut en af
lådorna i sitt skrifbord och räckte sin
unga släkting ett bref, som släktingen
vände i sina händer:
»En billet doux på klassisk billet
doux-franska till på köpet. Farbror,
farbror, hvad skall det ta för ett slut?»
Den gamle ryckte på axlarna: »Du
med din billet douxfranska! Han kan
aldrig glömma sin examensläsning och
hur han plitar med romantiska språk.»
Brorsonen sade ingenting, han
smålog. Hvad hade examensläsningen att
göra med brefvet här?
II.
Hvar unge kandidat Lindfors fått
sin okufliga håg för läsning ifrån var
icke svårt att säga, om man gick något
tillbaka i tiden ■— han härstammade
nämligen från en gammal prästsläkt,
hvilken kunde framvisa mer än ett
namn, som gjort sig kändt i vida kretsar,
och för hvars traditioner hans far och
farbror stått tämligen främmande. Att
den äldre brodern gått i deras fotspår
förvånade ingen; det hade legat något
äfventyrligt öfver honom, hvilket nära på
gjort det till en naturlig sak att han
gift sig till en kaffeplantering på Java.
När han öfvergaf studierna, hvilka
knappast haft någon annan förtjänst i
hans ögon än att de tillåtit honom att
taga lån, som stigit till oanade summor,
befann han sig i en sådan
sinnesstämning att han tvekade mellan tvänne
utvägar, hvaraf den ena skulle gjort
ett hastigt slut på alla framtidsplaner.
Trots sin godmodighet hade
jägmästaren förlorat tålamodet, och hans
olycksfågel till brorson visste mycket väl att
han satte allt på ett kort, då han fick
det infallet att fara till Amsterdam och
väcka slumrande släktkänslor hos
familjen Musschenbroek. Försöket var
djärft, och han litade icke mer på
framgången af det hela än att han
visade sin bror att han lagt en pistol
i kofferten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
