Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft ögonen på sängkläderna, och nu
kunde jag ändtligen komma till ett
resultat! Summan af saken var, att det
inte alls såg oroande ut från det
hållet. Den tunna och lätta filten hade
plattat till sig, när den föll i golfvet,
och ingen rörelse under densamma
tydde på, att den var »bebodd».
Örn-gåttskudden hade hamnat bredvid en
stol och stod rest på ända, så att där
kunde den fruktade gästen näppeligen
hafva funnit något skydd. Och hvad
de andra kuddarna beträffar, lågo de
helt nära filten och sågo mycket
ofarliga ut, de med. Min sängmatta smög
sig så tätt utefter golfvet, som jag
gärna kunde önska, och mitt enda
sällskap i sängen förutom madrassen var
—- ett par ömkligt tillskrynklade lakan.
Hade jag haft en hallucination?. . .
Jag fiskade upp mina tofflor till mig
i sängen, och sedan jag, naturligtvis
efter en förberedande undersökning,
trädt dem på, begaf jag mig på
upptäcktsfärd ... I sanning, filten och
kuddarna sågo ut som oskulden själf! Icke
förty rörde jag mig framåt med
ytterlig försiktighet, men jag hade icke gått
många steg, förrän jag fick en lösning
på gåtan. Mitt vattenfyllda tvättfat,
som efter fotbadet blifvit stående kvar på
golfvet, tjänade till graf åt en — råtta.
Och det var det stackars djurets
ansträngningar för sin räddning, som hade
väckt mig, det var dess dödskamp -—•
en hel lång tragedi i ett handfat —
som slagit mig med så exempellös
skräck! . . .
Men samma dag bytte jag om bostad.
HALLELUJA!
Af JAROSLAV VRCHLICKY.
I kyrkohvalfvet orgelns toner skalla
kring helgonbilder, som i ljussken glöda,
och öfver både lefvande och döda
välsignelser från ofvan nederkalla.
Som hafvets bränningar mot skären svalla,
så högt och djupt koralens vågor flöda,
som om ej funnes sorg och vedermöda
och som en kärlek huldrikt famnat alla.
»
På måladt fönster åt en man, som tigger,
ger helge Martin sina slitna klutar
bland kostlig rökelse och marmorstenar.
Men utanför vid tempelmuren ligger
en tiggare förfrusen, och där lutar
sig hungrigt barn mot modrens vissna spenar.
Alfred Jensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
