Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och betraktade henne; hon hade ett
par mycket tankfulla ögon, och innan
han skildes från sin bror den kvällen,
fick han höra en underlig historia.
Man kunde, efter hvad det ville
synas, gifta sig under ganska
egendomliga förhållanden i Nederländerna, och
orsaken till att den lilla Martha
Musschenbroek blifvit fru van Ryswyck
måste sökas i den omständigheten att
hennes far, som varit en praktisk och
högst sansad holländare så länge hennes
mor lefde, ingått ett nytt äktenskap
med den vackra spanjorska, hvilken
nu låg inne i hufvudstaden och hade
utsett jägmästaren till sin uppvaktande
kavaljer. Mercedes Pita y Pereyra
dolde icke att hon hade stora anspråk
på den lycklige, hon värdigades utse
till sin make, och efter sitt giftermål
ville hon alltid se sig omgifven af stor
lyx, men en vacker dag stod mannen
till allas förvåning inför en ruin, som
icke skulle gjort namnet heder. Man
talade till och med om något så
otroligt som en förfalskning, men till all
lycka för den brottslige var det hans
gamla vän Jan van Ryswycks pengar det
gällde, och i stället för att skrifva och
fordra räkenskap, sände Jan sin handske
öfver hafven. Han var ungkarl och
hade väl tröttnat på det täcka könet
i malajisk, javanesisk och japansk
gestalt. Det var så hon blifvit gift, den
lilla Martha — pro forma eller hvad
man skulle kalla det — och en sådan
där civil holländsk vigsel var ju högst
bekväm, när brudgummen bodde i
kolonierna och hans brud i det gamla
hemlandet. Tack vare den lilla
ceremonien med handsken var hon ju
lagvigd hustru, då hon gick ombord på
den båt, som skulle föra henne till
bestämmelseorten, men när hon fick se
Jan van Ryswyck, ville hon inte höra
talas om att det var hennes man,
ehuru hon bort veta hvad hon gick
till mötes. Till hennes ursäkt fick man
väl ändå säga, att hon bara var
ader-ton år gammal. Hvad har man för
ett begrepp om världen vid aderton
års ålder?
»Det var ju en handel», utbrast den
unge uppsaliensaren, men brodern lade
sin hand på hans arm, man talade
inte så högt om dessa saker. Hela
huset sof, det var det klokaste man
kunde göra, när klockan slagit tolf,
till och med om man aldrig sett något
sådant som de här sommarnätterna i
norden. Lilla Martha tyckte det var
som i en saga, detta att somna och
vakna i ljus.
Det hade hon verkligen sagt, det
mindes Sölve Lindfors också; hon kunde
säga saker, som inte voro så särskildt
märkliga, men som man kom ihåg
långt efteråt. Den natten låg han en
god stund och funderade på Jan van
Ryswyck, och när han steg in i
matsalen nästa morgon, hade gårdens alla
gäster redan druckit kaffe. En half
timme senare fann han dem i det
gamla lusthuset vid slutet af lindallén.
Hjalmar satt på trappsteget och rökte
en cigarr, och vid hans sida satt Dortje,
som skakade de lösa bladen ur en
spånkorg. Utan hatt och handskar och
med ett knippe lineor vid sitt ljusa lif
stod Martha och såg ut i solen. Hennes
svenske frände hade sagt något
muntert och hon skrattade, men ögonen
voro allvarsamma. De skiftade i
grå-blått och uttrycket var fullt af
spörsmål, som tycktes komma långt
bort-ifrån.
»Nej, hur länge ska’ vi sitta här?»
utbrast plantageägaren, som tog sin
hustru under armen och började
half-springa framåt trädgårdsgången, och
den blifvande filosofie doktorn stod och
väntade på fru van Ryswyck, som gått
in i lusthuset och flyttade ett par
skålar med röda och hvita
hagtornsblom-mor.
»Jag tänker på den tropiska floran»,
begynte han, när hon kom ut igen.
»Det är väl en prakt, som vi inte
kunna göra oss ett begrepp om?»
»Ja, man måste ju ha sett det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
