Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig utmärkt bra på landet, det såg
han. när han hälsade på Marta van
Ryswyck, som kanske var något väl
blek, men som annars ägde ett
ut-prägladt holländskt tycke. Något
sär-skildt anmärkningsvärdt hade han
emellertid icke funnit hos henne, om det
icke skulle vara det att hon lärt sig
tala svenska, och han kunde icke
af-hålla sig från att se litet förvånad ut,
då brödren frågade, hvad hon gjort för
intryck på honom. Vidare språksam
var hon kanske inte, men hon tänkte
så mycket mer, och man måste komma
ihåg att hon rest till Europa för sin
hälsas skull. Det var inte många, som
trodde att hon skulle lämna Batavia,
när hon hade malarian.
»Jaså, har hon haft malarian», sade
den unge mannen. »Nu ser hon ju
inte ut att vara så illa däran, men jag
skulle vilja ha henne mer tropisk, dig
också för resten och din Dortje med».
»Det är så likt er här hemma»,
skrattade Hjalmar. »Man behöfver väl
inte vara så oigenkänlig att man kunde
förevisas i bur, när man bott i
tropikerna. Kom och hälsa på oss, så får
du själf se. Inte är man någonting
så märkvärdigt, därför att man varit
därborta inte.»
Han stod i skjortärmarna, och som
de befunno sig inne i rökrummet, där
jägmästaren dekorerat väggarna med
en samling vapen, tog han en florett
och visade att han icke legat alltför
mycket af sig i den ädla fäktkonsten.
»Du skulle tala med henne om böcker»,
utbrast han mellan två stötar. »Hon
känner bättre till modern svensk
litteratur än jag.»
»Martha van Ryswyck?»
»Martha, ja. Det är annat än
mannen. Han är god holländare och god
katolik — jo, det finns nog sådana
också, du — men för honom existerar
ingenting utanför tropikerna, och jag
tror inte att påfven själf skulle kunna
få honom från hans kära Java. Han
har inte varit i Europa på trettio år.»
»Är det så länge sedan? Ja, då är
det ju inte underligt, om han glömt
ett och annat», Sade kandidaten. Han
stod och såg ut i trädgården. Nere i
lindallén skymtade två ljusklädda
gestalter ; det var hans svägerska och fru
van Ryswyck, som tagit sin siesta, och
en timme senare rodde det lilla
sällskapet ut på sjön.
»Ser du, Dortje, här har jag en
gång hållit på att drunkna», sade
Hjalmar, som hade så mycket att
förklara för sin fru att det blef
påfallande tyst mellan de bägge andra.
Allvarsam, litet trött, men så långt ifrån
att lägga en hämsko på omgifningens
glädje att en yttring af oförställdt nöje
kom hennes ögon att klarna och lysa,
satt den unga holländskan och
betraktade de nylöfvade stränderna, och Sölve
Lindfors vände sig till henne.
»Allt detta liknar inte Java», sade
han.
Hon såg upp: »Inte mycket, men
har det aldrig händt er att komma till
fullständigt främmande platser och
tänka: Här har jag varit förr».
»Om det händt mig, har det nog
sina orsaker» smålog han. »Jag har
aldrig varit utom Europa, men Indien
lockar mig. Kanske jag verkligen far
dit, när jag kan göra mig ledig. Det
vore en ferieresa, som nog inte skulle
lämna något öfrigt att önska hvad
utbytet beträffar, och Hjalmar har
erbjudit mig fri bostad för en månad
eller två.»
»Till och med tre», nickade
plan-tageägaren. »Så gästfri är jag, du.
Det är sant — jag har bedt honom
komma ut och hälsa på oss, men det
blir väl inte förr än han tagit sin
examen. Du skall veta, det här
filologämnet tänker inte på annat än fliten
och jämförande språkstudier.»
Det var till fru van Ryswyck han
talade, och hon såg ut framför sig:
»Ack, resa dit och veta att det bara
är för en tid —»
Den blifvande filosofie doktorn satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
