Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTTRANDEFRIHET
ELLER OPPOSITIONSLUST?
ETT APROPOS MED ANLEDNING AF NOBELPROTESTEN
Af HELLEN LINDGREN.
ATär »Nobelprotesten» med dess
be-^ stridande af Sully Prudhommes
rätt att inleda serien af
Nobelpristagare för ovanlig grad af litterär
förtjänst såg dagen, kommo också
misstydningarna af protesten i massa. Det
antyddes, att undertecknarne ville
nedsätta svenska akademien, hvilket
naturligen ej någon enda af
protestanterna haft för afsikt att göra.
Protesten lämnade tydligen akademien
oför-kränkt i dess egenskap af en
samlingsplats för högt förtjänta män inom skilda
områden. Det antogs också, att man
velat bestrida Sully Prudhommes
rangplats som diktare af utmärkt förtjänst,
hvilket ingen bestridt eller kan bestrida.
Det sades också, att meningen var att
utpeka Tolstoj som den ende värdige
eller möjlige pretendenten, medan ingen
förnuftig människa borde kunna af
protesten draga annan slutsats än att han
hörde till den rangklass, som afgjordt
ägde kompetensvillkoren för ett
världs-pris af hors concours-art. Man trodde sig
slutligen upptäcka, att den dolska
meningen med allt sammans var en
önskan att utskämma gamla Sverige och
svenska akademien, medan det dock
borde ligga i klaraste dag, att både
gamla Sverige och svenska akademien
ej stå på sådana lerfötter, att deras
anseende behöfva taga obotlig skada
af ett fullt lojalt uttalande af
misshaget öfver ett misstag, som de
protesterande ansågo, att akademien, men ej
alls gamla Sverige begått. Om detta
misstag utan gensaga fått passera oan-
märkt från litteraturens och konstens
ämnessvenner utom akademien — och
att listan innehåller en nära nog
fullständig samling på de finaste namnen *
inom litteratur och konst, är det en
löjlighet att vilja förneka — om
misstaget fått passera oanmärkt, då var det
enligt opponenternas åsikt fara värdt,
att just en opinion utomlands kunnat
bilda sig, ogynnsam för svenskt
anseende och därför smärtsam för svenska
patrioter. Det tycks alltså, som om
det gent emot så grofva missförstånd
ännu kunde vara tillåtet att spilla litet
bläck på denna frågas konturer och
följder. Hos de gamla romarne var
det endast folkets ämbetsmän,
folktri-bunerna, som voro okränkbara,
usacro-sanctin, eller den förtroendeman,
diktatorn, som vid ett ögonblick af stor
fosterländsk fara bekläddes med
utomordentlig myndighet; hos oss synes det
kunna vara för hvarje
ämbetsinstitu-tion, utrustad med ett högviktigt
uppdrag, möjligt att göra anspråk på
oinskränkt myndighet, oansvarighet och
privilegiet på oantastlighet, om svenska
akademien ej får underkastas kritik.
# &
Akademiernas stora fel har sedan
länge uppfattats vara ett instängdt
kvar-stannande inom vissa gifna formler,
dogmatiskheten, ofelbarheten, så att
säga bundenheten vid det orubbade
boet, med ett ord: den böjelse för
kotteriväsen, som egendomligt nog vår
egen akademi särskildt utslungar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
