Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIC JACET
EN NOVELL FRÅN INDIEN
FÖR VARIA AF
JANE GERNANDT-CLAINE.
(Forts.)
»Naturligtvis är skönhetsbegreppet
inte detsamma som hos oss», sade han,
»men jag tänker på de små
javane-siskorna. Se de inte bra ut?»
Hon såg upp: »Åhnej . . . Jag vet
inte . . . Ibland. De infödda ha inte
roligt.»
»Islam i all ära», fortfor han, »men
om jag får döma efter hvad jag hört,
ta de rättrogna lifvet ganska dystert.
Förmodligen hoppas de på ersättning
i paradiset. Det är ju deras belöning».
»Den rena materian? — Ja.»
»Kan ni hata, Martha?» utbrast han.
Hon vände sitt lugna ansikte emot
honom. »Ja», sade hon ännu en gång
mycket lågt. »Ibland är Jan ganska
otålig emot dem, men de hålla till
godo med mycket. Om ni visste hur
krypande en asiat kan vara, antingen
han är museiman eller inte. Då de
ta emot sin aflöning äro de som
hundar vid ens fot och för oss
västerlän-dingar ... Ni blir nog förvånad.»
»Om jag verkligen kommer dit ut,
ja. Det är ju inte omöjligt. Hvad
det skulle vara underligt att träffas i
tropikerna.»
Hon smålog: »Ni skall få se . . .
Att göra ett sådant där kort besök
därute är som att läppja på en
förhäxad dryck, det har jag sett många
gånger, och man kan trifvas bra, om
man bott där aldrig så länge. Se på
Jan. Han vill inte höra talas om att
fara därifrån och ändå bo vi inte i
Buijtenzorg».
Han kastade en förvånad blick på
henne. Hon nämnde så sällan sin
mans namn, och när han gick upp till
sig, stannade han betänksamt i trappan.
Om han kunde gå och fundera öfver
någonting så enkelt och lidelsefritt som
Martha van Ryswyck, låg orsaken
kanhända hos honom själf. Det hon
kallade hat var för dämpadt att någonsin
slå ut i lågor, och det hon skulle
kallat kärlek . . . Nej, nej — —
Under ett par dagar gick han och
talade om att han skulle återvända till
sitt arbete, och en morgon, då regnet
föll i strömmar, meddelade han sin
svägerska att han verkligen ämnade
fara tillbaka till Uppsala. Det var vid
frukostbordet. Hjalmar var icke hemma
och han såg sig förgäfves om efter fru
van Ryswyck, som fått bref från Java
och stannade uppe på sitt rum.
Några timmar innan han skulle resa,
kom hon ned på verandan. Hennes
ansikte hade sitt vanliga uttryck, och
hon visade honom ett par fotografier.
»Det är från Jan», sade hon, »han
har låtit göra några ändringar i
trädgården.»
Den unge uppsaliensaren stod länge
med kortet i sina händer: »Jaså, det
är där Martha bor», mumlade han.
Ȁr det inte underligt att man kan
ha ett slags hemlängtan till de varma
länderna, fast man aldrig varit där?
Känner ni till »Jag ville jag vore i
Indialand’?»
»Nej, hvad är det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
