Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidne mans sida. Mercedes van
Mus-schenbroek, född Pita y Pereyra, halflåg
i en gungstol, klädd i en tunn, svart
dräkt, med armarna blottade ifrån
armbågen, och allt detta hörde icke till
Nederländerna, det var Spanien ända
från det benåde, mörka håret till
ansiktets mjuka, stolta läggning, till
halsen och barmen, bar äfven den så
mycket lifvets smala urringning kunde
tillåta.
»De romaniska språken ... i Como
le gusta el castillano ? Martha är
också mycket intresserad af sådana
studier.»
Den blifvande filosofiedoktorn såg
på fru van Ryswyck; det for en
hastig rodnad öfver de runda kinderna.
»Min styfmor öfverdrifver, jag läser
mest holländska», sade hon.
Den som en gång kallats
Nederländernas skönaste kvinna, hörde icke på
henne. Hon vände sig till
jägmästaren, som kom fram till gungstol en med
sin brorsons unga fru. Hjalmar
förenade sig med sällskapet och visade sig
så artig mot Vårås’ vackra gäst, att
värden bad Dortje öppna ögonen, men
fru van Musschenbroek lät den forne
riddaren af de lättvunna segrarna kyssa
det konstverk, som var hennes
solfjäder, utan att ändra en min och hans
unga hustru såg lika oberörd ut.
Aftonen blef angenäm; det var öfver
midnatt, då den senast anlände
medlemmen af familjen kom in till sig,
men han hade icke brådt att gå till
hvila. Fru van Musschenbroek var
hans granne, och fast han kände att
det helt enkelt var en löjlighet, vände
han ofrivilligt sina ögon mot den dörr,
som skilde hans rum från den lilla
våning hon och hennes styfdotter
begagnade. Hvad var det för en
dragningskraft hos denna kvinna, hvad hade hon
sagt, hvad hade hon gjort? Sagt?
Be-höfde hon säga något? Hon hade
tystnaden i sin makt. Hela kvällen hade
hon suttit en smula ouppmärksam, men
när hon tog godnatt, hade hon sett på
honom med en ljusning i sin blick.
Hvad det innebar visste han icke, det
var blott så oväntadt och så mildt. En
tjuserskas leende.
Han sof till långt fram på
morgonen, och då han kom ut på verandan,
fick han se en mjuk gestalt böja sig
öfver räcket och tala till barnen, som
lekte i trädgården. Det var icke Dortje,
de ljusa hårslingorna tillhörde en
annan.
»God morgon, Martha», sade han.
Hon vände sig om: »Se, så han
springer, den lille; det skulle han inte
gjort på Java vid den här tiden på
dagen. Nå, har ni varit mycket flitig
därborta nu?»
ȁhnej, inte som jag ville. Jag
börjar förstå tropikerna — jag gör
ingenting från morgon till kväll.»
Hon smålog, när hon gick in i
salen. »Där ser ni», sade hon.
Hela sällskapet var samladt — man
hade bara stått och väntat på fru
Musschenbroek, och då hon visade sig,
förde värden båda hennes händer till
sina läppar: »Mitt herrskap,» utbrast
han, »det är tillåtet, jag är en
gammal man.»
»Mannen har ingen ålder», log hon
som en gång hetat och som kanske
ännu var Nederländernas vackraste
kvinna. »Det är en företrädesrätt, som
skapelsens herrar afstått åt oss . . .
Hvad skall man ta sig till mot
sömnlöshet, herr jägmästare? Klockan var
öfver tre, innan jag fick en blund i
ögonen. Åh tack, min vän!»
Plantageägaren från Java tog upp en
liten papperssolfjäder, som hon låtit
falla i golfvet, och vid hans sida stod
en ung herre, som bugade sig af idel
förlägenhet, fast de redan hälsat på
hvarandra.
»Det är väl de ljusa nätterna,»
fortfor hon, »men jag hörde verkligen
klockan slå tre. Sedan fick jag sofva.»
Frukosten var längesedan förbi; man
hade varit ute och åkt och spelat
tennis på gårdsplanen, men när kandidat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
