Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod till att ge sig i lag med hur
stora uppgifter som helst, som snart
skulle gifva frukt.
Lektor, fil. d:r Pingel valdes till
ordförande, och redan den 13 maj
uppställde han Studentersamfundets
program i ett tal, hvars hufvudpunkt var,
att studenterna hädanefter komme att
träda i ett annat förhållande till lifvet,
blicka mera utåt, vidare framåt.
Det stod rätt snart klart för alla,
att Samfundet, för att bevisa sin rätt
att finnas till, måste bryta nya banor,
söka nya uppgifter och detta
hufvud-sakligen utåt. De kunskaper, vi sutto
inne, med, måste spridas ut till folket,
och akademikerna måste själfva ut
och samla nya impulser, föryngra sin
blick och sin uppfattning genom
innerligt umgänge med de klasser, som
hittills stått utanför deras vetande och
bildning. Det var denna tanke, som
sedermera fick ett så pregnant uttryck
i en sång af den unge författaren J.
Aakjaer: »Från folket vi komma, till
folket vi gå, dess lycka skall vara vår
lösen», och redan den 21 december
1882 stiftades »Studentersamfundets
aftonundervisning för arbetare,1 på
initiativ af kand. mag. Julius Schjött.
Tanken mottogs med hänförelse af
Köbenhavns arbetare, och efter ett
par stora, förberedande möten anmälde
sig ända till 1,700 elever. Redan i
februari följande år började
undervisningen på 69 afdelningar och med
samma antal lärare. Fil. kand.
Herman Trier blef föreståndare för dessa
kurser och är det ännu den dag i
dag är.
Det dröjde icke länge, förrän
Köbenhavns kommunala folkskolor ställde
sina lokaler till företagets disposition.
Aftonundervisningen började utgifva
sina egna läroböcker, som i tusentals
exemplar spriddes bland Köbenhavns
arbetare, och nu, på nittonde året,
står institutionen i sin fulla blomstring,
hvart år med omkring hundra klasser
på tjugu deltagare och med frivilliga
lärarekrafter — till lika stor heder för
Studentersamfundet, hvilket undfick
idén, som för arbetarne, hvilka med
sådan hänförelse omfattade densamma.
Betydelsen af detta trogna arbete i
upplysningens tjänst kan knappast
öf-verskattas; det har bildat den breda
grundvalen för de danska arbetarnes
mogenhet, och i sin ordning
återverkat eggande och uppmuntrande på
studenterna. Den seger,
Studentersamfundet sålunda vann i den offentliga
meningen, framkallade från
Föreningens sida förslag till sammanslutning,
men Studentersamfundet kände sig
redan nu tillräckligt starkt för att styra
sin egen kurs och afvisade bestämdt
alla mäklingsförsök. Samtidigt afgick
d:r Pingel som ordförande och fil.
kand. Herman Trier, för närvarande
ordförande i Köbenhavns
stadsfullmäktige och vice talman i Folketinget,
trädde i hans ställe.
Samma dag stiftades en ny
institution, i det Studentersamfundet beslöt
att utgifva populära småskrifter. I
februari 1885 började dessa utkomma,
och första året såldes omkring 100,000
ex., andra året 150,000 och tredje
året åter 100,000, men då företaget
stötte på ekonomiska svårigheter,
måste det 1894 afbrytas för någon tid,
sedan dock antalet utgifna skrifter
stigit ända till 140. De hafva nu
uppstått i en ny form, men kämpa
ännu med stora svårigheter.
Knappt hade Samfundet satt båda
dessa idéer i gång, förrän det började
syssla med en tredje. Det grämde
många att se, huruledes lagen nog
talade om lika rätt för alla, men huru
denna fordran ofta blef illusorisk,
emedan den fattige af ekonomiska
skäl var urståndsatt att uppnå sin rätt.
Man öfvervägde och diskuterade en
tid, hur detta missförhållande skulle
afhjälpas, och redan den 24 oktober
1885 öppnades Studentersamfundets
rättshjälp för obemedlade. Det visade
sig strax, att idén slog starkt an på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
