Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Trier foto., Kbhvn.
BIBLIOTEKET I GAMLA LOKALEN.
de fattige, hos hvilka
Studentersamfundets namn
redan vunnit god klang. De
sökte här råd för sina stora
och små bekymmer, och
redan första året kunde
uppvisa ett antal af cirka 13,000
besökande. Sedermera har
antalet stigit till omkring
20,000 om året. Åter hade
ett band knutits mellan
studenterna och folket, och
rättshjälpen växte in i det
allmänna medvetandet som en
af Samfundets viktigaste
institutioner. Nu mottager
den årligen understöd från
Köbenhavns kommun,
myndigheterna begagna sig af
densamma, och den har
tjänstgjort som mönster för
liknande företag i Wien, Kristiania,
Göteborg och andra städer.
Studentersamfundets arbete väckte
uppmärksamhet icke blott i
Köben-havn, utan äfven landtbefolkningen
följde med intresse den lilla, pigga
krets af akademici, som med friskt
mod åtog sig så stora uppgifter; och
snart kom en rad inbjudningar till
Samfundet om att gästa landtborna.
Inbjudningarna hörsammades,
studenterna inkvarterades hos bönderna, och
båda parterna möttes i djupt
samförstånd och ömsesidig sympati. D:r
Georg Brandes höll ett tal till tack,
fängslande och eldigt som alltid, och
han fann ett träffande uttryck för
stämningen i de ord han använde om
sin värd: »Min like i bildning, min
öfverman i sundhet». — — —
Samtidigt med dessa händelser i
Samfundet gingo de politiska böljorna
högt öfver landet. Konflikten om
finanslagen tillspetsades mer och mer,
det gick rykten om, att regeringen
tänkte utfärda en provisorisk finanslag.
För vänsterpartiet betydde detta
detsamma som en sprängning af
författningen, och för de unga, som mätte
indignationen hos folket efter sin egen,
var blott ett svar möjligt, och svaret
var — uppror. På den tiden kunde
man få se studenter gå omkring med
revolver i fickan, och i Samfundet
hördes då och små näpna knallar —
det var brushufvudena, som öfvade
sig! Kring kakelugnen sutto märken
efter kulor, på pianot hamrades
Mar-seljäsen och Carmagnolen, och här
och där i vrårna sutto grupper af
sammansvurna, som lofvade hvarandra
att icke svika, när dagen kom.
Men dagen kom icke, däremot kom
provisoriet af den 1 april 1885, och
det låg under många år som en mara
öfver det danska folket. Revolvern
fick lof att rosta i skrifbordslådan, och
för en tid var modet brutet. Hos
många, och just hos dem som varit
ifrigast inträdde en ohygglig slapphet,
de vaknade förvånade — intet skedde
ju af allt det de hoppats, orätten fick
kvarstå ohämnad. Då förvandlades
den glödande tron till kallt tvifvel,
och ur hänförelsen uppstod en skepsis,
som de aldrig kunde slippa ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
