Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha ej blifvit fördettingar därför att de
äro sämre eller dummare än andra,
som trampa i de gamla spåren och
träla under oket, utan därför att de
haft för mycket individuell
själfstän-dighet för att låta släpa sig fram med
den öfriga fänaden, men å andra sidan
ej haft nog energi att arbeta på sin
utkomst, på framtiden, och deras to ska
är (feras negativa protest mot den
samhälleliga tråkigheten. De höja sig öfver
den kälkborgerliga medelmåttan, men
förmå ej lyfta sig till något högre
positivt mål.
Gorkis trashjältar äro sålunda så
långt ifrån folkliga typer, att de
fastmer äro ett slags öfverklassmänniskor,
som förlorat allt samband med folket.
Trots den dråpliga realistiska
karaktä-riseringen smaka de mindre af kött
och blod än af Gorkis egna
konstruktioner; de äro personifikationer af
Gorkis uppfattning af den absoluta
vilje-friheten, och författaren älskar sina
hjältar så, att han i dem inlägger sin
egen själ. Däraf följer ock, att
Gorkis dialog ofta är för litterär, för
spirituell för att vara naturtrogen. Hans
språk är utmärkt, men det är
näppeligen folkligt.
Den roligaste typen af bosiaker har
Gorki framställt i den
galghumorist-iska berättelsen »Pilgrimen», ett
motstycke till de skräflande och knipsluga
hufvudfigurerna i Gogoljs »Revisor»
och »Döda själar». Denne äfventyrare
lefver mest på det täcka könets
erotiska svagheter och på sitt
förvisnings-pass; han finner i landstrykarlifvet
något tjusande och härligt, fritt från alla
skyldigheter och diverse små bojor,
som eljes binda den mänskliga
tillvaron; han tycker, att »en bra skurk
är bättre än en dålig hedersman», och
lifnär sig i värsta fall med att meta
kråkor, likasom »parisarne under
belägringen höllo till godo med råttor,
och många människor lefva ju jämt i
belägringstillstånd»! Under sina
vallfärder har han kanske också bildat
nya sekter, ty »han hade ofta pratat
om Spanien, och på ett par nya ord
kan den ryska bonden bygga upp en
hel ny trosbekännelse». Hans valspråk
är: världen vill bedragas, och hans
lefnadsfilosofi utmynnar i rådet: »Tro
ej människorna, ty de ljuga alltid, när
de tala om sig själfva! De ljuga i
olyckan för att väcka mer medlidande, i
medgångens dar för att bli mer
afun-dade, men i hvilket fall som helst för
att göra sig mer intressanta.»
Ett djupt allvarligt motstycke till
denna lustiga historia är den gripande
berättelsen »Misstaget-». En afskedad
skollärare Jaroslavtsev vakar en natt
hos en sinnessjuk vän, den f. d.
statistiske skrifvaren Kravtsov och undrar
därvid, om icke de geniala människorna
uppstå just därigenom att de mista
iörståndet, d. v. s. underordna sig
under en viss idé eller blifva dess herre.
Skolläraren, som redan förut varit
virrig af grubbel, snärjer in sig i denna
tankegång och blir själf från vettet,
under det att han med ängslig
beundran lyssnar till den sjukes fantasier:
»Vi skiljas från lifvet andligen fattiga,
med förhoppningarnas krossade sköldar
i händerna och beröfvade trons vapen,
som vi förlorat i striderna. Men vi
skola återkomma, rika på kraft att skapa
och väpnade med fast tro på oss själfva
— det starkaste vapen . . . Jag vill föra
ut alla skollärare och statistiker i öknen,
och där ska vi med vår lifssaft
droppvis vattna ökensanden, lifva den och
resa tempel åt lyckan. Jag skall bli
sträng, men öfvermänskligt rättvis, och
jag pålägger den enda plikten: att skapa.
Dit ska vi inbjuda all världens
spioner och tyranner och säga åt dem: ge
något åt människorna! ge dem, ty de
äro beklagansvärda och arma! . . . Du
och jag äro personligheter, och därför
taga vi de idéer, som behöfvas såsom
pinnar för lyckans stege, hvarpå vi
klättra upp till evig lycksalighet likt
änglarna i Jakobs dröm, såsom lifvets
skapare, andens förnyare» . . . Vid åhö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
