Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josephson, eller de nya, Sjögren,
Sibe-lius, Richard Strauss, sjungna af artister
som fru Östberg, frk Karlsohn, fru
Hellström, fru Afzelius och hr Malm, så finge
man se. Kanske går det så en gång i
framtiden, och publiken bjuds endast på
något världsligt, Tannhäuser, Carmen
eller Bohéme, när den som snälla barn
varit på tillräckligt många kvartett- och
vis-aftnar. Så där kan man fantisera.
Lyckligtvis fick jag i detta ögonblick
fatt i en tidning, som omtalar, att i
morgon gifves Leonora af Donizetti,
som är hela Stockholms favorit, blott
icke min, och detta återför mig till
verkligheten.
Det var i alla fall en skön och
märklig dag, denna 4:de mars, då
Briissel-kvartetten spelade för oss på operan.
Jag har mig icke bekant, om denna
kvartett äfven i utlandet räknas till
de f. n. förnämsta; ett så stort namn
som den böhmiska har den ej, men
böhmarne ha aldrig velat göra oss den
äran. Med Brlissel-kvartetten fingo vi
nu i stället göra bekantskap, och denna
blef af största intresse. Primarien,
professor Schörg, kvartettens ledande själ,
var en fin och intelligent artist, hvars
solospel af Bach var mycket hörvärdt;
i honom hade vi tydligen kvartettens
instruktör — en stråkkvartett är sällan
så homogen, att den kan sakna en
sådan — hans föredrag bars af uttryck
och af en lefvande rytmik. I ren
tonskönhet voro kanske kamraterna, hvilka
samtliga lära ha utbildats af Ysaye i
Briissel, honom öfverlägsna, tillsammans
bildade de den präktigaste ensemble,
i hvilken framträdde såväl alten med
ovanligt klangfull och fast ton som cellon
med mjuka och insmickrande toner -—
denne artist, hr Gaillard, var
emellertid ej, som namnet anger någon
galg-fågel eller lustigkurre, utan visade sig
i sitt solospel af Boccherini snarare
luta åt ett vemodigt än humoristiskt
föredrag. Utom den nämnda
Beet-hoven-kvartetten B-dur, opus 130,
— som i sina många satser innehåller
HANS WINDERSTEIN.
en rikedom på musik, samt ett
allbekant af mästarens tidigare verk i denna
genre, e-moll ur
Rasumowsky-kvar-tetterna, utförde Briisselkvartetten
kvartett, A-dur, af Schumann, fin, luftig
och eterisk, en idyll med månsken och
ljufligt svärmeri — Schumann har en tid
varit ur modet, förmodligen därför att
han spelats för mycket och måhända
satts för högt; man skall få se, att
han åter, särskildt med sina alltför litet
kända senare verk, upplefver en
renässans. Vidare spelades kvartett af
Schu-bert, den kända i d-moll med de härliga
variationerna öfver »Der Tod und das
Mädchen», en intressant kvartett af
Brahms samt det allra märkligaste, en
kvartett af Cesar Franck, ett snille verk
nästan att sätta vid sidan af Beethovens
sista, från hvilka den utgått, men mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
