Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIH. V. KNORRING.
därnare med en nästan Tristan-artad
kromatik, full af skär poesi — ett
scherzo susade förbi som en mild
vä-stanfläkt, som en hälsning från féernas,
de skära, lyckliga drömmarnas land.
Franck är en stor mästare, därtill var
han landsman till våra konserterande
flamländare, se där orsaken, hvarför
de spelade honom med alldeles tydlig
förkärlek, med inspiration.
Den tyska orkestern grep oss mindre,
d. v. s. med pluralen menar jag ej »hela
Stockholm», ty det var öfverförtjust,
och detta i en grad, att man knappast
kunde hålla sig riktigt allvarsam, när
man såg hur högtidligt och allvarsamt det
i Musikaliska Akademiens ärevördiga
sal lyssnade till så kända saker som
förspelet till Lohengrin, Peer-Gynt-sviten
m. m., spelade lika bra, som man
många gånger förut hört dem utföras
t. ex i Berns’ salon. Enda skillnaden
skulle då vara, att dirigent och
orkester kanske hade något mer af syd-
ländsk eld och verv i sitt föredrag,
än hvad vi äro vana vid.
. Hr Winderstein själf är emellertid
ingen sydländing, utan hemma i
Leipzig, och hans orkester intager där
samma rang som Meissners kapell hos
oss, d. v. s. det spelar på en
Philhar-monie, där öl och annat serveras den
törstiga publiken till musikens toner.
Hr VVindersteins orkester bestod
mestadels af helt ungt folk, förmodligen
komna direkt från konservatoriet, och
dessa hade han samöfvat på ett
mycket respektabelt sätt. Ett och annat,
såsom Svendsens Pariser-carneval,
balettmelodier af Grétry i spirituellt
arrangement af Felix Mottl, spelades till
och med utmärkt bra, annat,
såsom framför allt Beethoven, vida
sämre. Eroican, h varmed orkestern
denna gång introducerade sig,
spelades ganska tungt och icke med den
bredd, vi begära vid utförandet af
klassisk musik. Hr Winderstein älskade
ett rubato, som icke rätt ville smaka,
förmodligen var det missförstådd
Bii-lowimitation med Nikisch i Leipzig
som mellanlänk. Hr Winderstein var
emellertid en smart och duktig
orkesteranförare, som visste hvad han ville
och hade orkestern i sin makt, det
skall icke förnekas. Som komponist
visade han sig i en symfonisk suite
som habil och elegant i en stil, som
kan betecknas som urvattnad
Leip-ziger-, Mendelssohn-Schumann-stil;
emellertid röjde han talang i det
kontrapunktiska arbetet liksom i
orkesterbehandlingen.
Var Winderstein själf ingen sol af
första eller ens andra ordningen, så
hade han emellertid med sig en klart
strålande fixstjärna i fru Neruda-Hallé,
hvars enastående violinspel var lika
ungdomligt poetiskt, lika storslaget och
eldigt som någonsin. Beethovens
konsert hör kanske icke till de saker, som
ligga bäst till för den utmärkta artisten,
och likväl spelade hon den så skönt,
man kan begära; särskildt alla sång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
