Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ministern skulle snart afgå från sin post,
och synes på det hela taget icke ha varit
synnerligen omtyckt, ehuru han uppgifves ha
varit Pobjedonostsevs förtroendeman.
Sip-jagin föddes 1859 i Moskva och lyckades
ganska snart arbeta sig upp genom
graderna först vid domstolen i Moskva och
sedan som guvernör i Mitau, hvarifrån han
förflyttades till sin födelsestad för att 1899
efterträda den afgångna Goremykin såsom
inrikesminister. I sin befattning hade han
med mycken stränghet ingripit mot
studenterna och på allt sätt motarbetat de
reformer, hvilkas strandande nu förmått
undervisningsministern, general Vanovsky, att
afgå. Ändå värre var, att han genom att
brottsligt förtiga den på flere ställen i
Ryssland rasande hungersnöden väsentligen
bidrog till att skärpa denna, i det han
hindrade undsättning i spannmål och
lifsför-nödenheter åt de svältande bönderna.
Enligt en uppgift skulle Baltscheffs
gärning varit resultat af enskild hämnd, men
tillståndet i Ryssland synes mera antyda,
att mordet varit en länk i de attentat,
som föröfvats mot generalguvernören i
Var-schau, general Trepov, och mot den heliga
synodens öfverprokurator, själen i det i
Ryssland rådande systemet, Pobjedonostsev.
Tillståndet i Ryssland synes för öfrigt bli
allt mera betänkligt, i det till alla andra
skador, af hvilka det stora zarriket lider,
ett våldsamt bondeuppror och en icke
mindre farlig arbetarrörelse sälla sig.
Belgien är såsom
själfstän-Rösträttsre dig monarki intet gammalt
form och stor- land. Det uppstod nämligen
strejk. ur revolutionen 1830, som,
egendomligt nog, genomfördes
med tillhjälp af de konservativa och klerikala
elementen i det lilla landet, hvilket dittills
varit förenadt med Holland under en och
samma regent. Efter revolutionen
sammanträdde den europeiska areopagen för
att ordna den nya statens förhållanden och
gifva densamma en författning. Dåtidens
liberala element gjorde sig härvid, med
England och Frankrike i spetsen, gällande och
Belgien fick sin författning tillskuren efter
konstitutionellt mönster med två kamrar,
ansvariga ministrar, en inskränkt kungamakt
och en af en hög census beroende rösträtt.
Förhållandena betraktades länge såsom
mönstergilla i det lilla landet, och fast detta
led af den obotliga motsatsen mellan två
absolut oförenliga religionsbekännelser och
klyftan mellan rik och fattig, arbetsgifvare
och arbetstagare, redan från början var
stor, spordes likväl på länge inga sociala
stormar från detsamma. Till och med
1848 års stora arbetar- och proletärrörelse
gjorde sig icke synnerligen märkbar i grann-
landet till Frankrike, där revolutionen
likväl vände upp och ned på alla förhållanden.
Småningom vaknade likväl äfven i Belgien
de från allt deltagande i och inflytelse på
landets regering uteslutna massornas anspråk
att också erhålla ett ord med i laget och
icke låta klerikala konservative,
köpmans-furstar och industribaroner uteslutande
stifta lag i sitt eget intresse. Förhållandena
bland arbetarproletärerna, i synnerhet i
grufdistrikten, voro också hårresande, och
ett skri af harm och afsky öfver slika, all
mänsklighet förnedrande och upphäfvande
omständigheter framkallades af Zolas
roman »Vårbrodd», i hvilken den oförfärade
sanningskäm pen hänsynslöst ställde
kol-baronema vid skampålen och, mer än
hundratals tal och deklamationer skulle gjort,
befordrade arbetames anspråk på rättvisare,
mänskligare lefnadsvillkor. Socialismen
hade också redan tidigt fått insteg i en
för dess upptagande af de maktägande
klassernas egoism och öfvermod så väl
förberedd jordmån, och snart hördes också
med allt större våldsamhet ropet på
utsträckt rösträtt. Agitationen för denna
antog snart sådana former, att både kung
Leopold 11 och kamrarne började inse
nödvändigheten af en författningsrevision.
De klerikalt konservativa, väl betjänade af
den doktrinära liberalismen, förstodo
emellertid förträffligt konsten att draga ut på
tiden med den fordrade reformen och gåfvo
därigenom anledning till förnyade
arbetar-oroligheter och omfattande strejker, under
hvilka blodiga sammandrabbningar mellan
polis och trupper å ena och arbetarne å
andra sidan förekommo. Hvad förnuft
och billighet icke kunnat utverka hos
regering och kammare verkade nu fruktan
för revolutionen, och slutligen antogs 1893
ett förslag af prof. Nyssens, enligt hvilket
alla belgare, som fyllt 25 år skulle ha enkel
rösträtt, d. v. s. afgifva en röst, familjefäder
öfver 35 år äfvensom innehafvare af en
viss bildning och en viss förmögenhet
dubbel och under vissa villkor till och med
trefaldig rösträtt, d. v. s. afgifva två och tre
röster, s. k. pluralvotum. Den allmänna
rösträtt, som sålunda faktiskt infördes,
om-gafs på detta sätt af garantier, hvilka man
trodde skulle vara tillräckliga att
neutralisera dess verkningar, men i längden väckte
dock en rösträttsförfattning, som alltmera
visat sin förmåga att kunna ta igen med
andra handen hvad den gifvit med den
ena och dessutom gaf flera röster åt
medborgare utan andra garantier för duglighet
än äktenskap och förmögenhet, ett allt
lif-ligare missnöje. För öfrigt var icke
synnerligen mycket vunnet, då därtill den
ut-lofvade reformen af kommunalvalrätten ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
