Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje och lif. Solen var lycklig öfver
att hon lyste -— hafvet öfver att det
återspeglade hennes jublande ljus . . .
Vinden smekte ömt hafvets mäktiga
atlasbröst; solen värmde det med sina
brännande strålar, och hafvet, dåsigt
suckande under den ljufva styrkan af
dessa ömhetsbevis, mättade den heta
luften med sin utdunstnings saltaktiga
arom . . . Hafvet tog solen i sitt sköte
och mötte henne med den ljufva
musiken af plaskande vågor, som smyckats
af hennes afskedsstrålar med underbara,
obeskrifligt rika färgskiftningar . . . Den
gudomliga källan till det lifgifvande
ljuset tog här farväl af hafvet i
färgernas vältaliga harmoni, för att
nå-gonstädes, långt borta från dessa
människor, väcka den sömniga jorden med
den glada glansen af österns strålar.»
Gorki är i själfva verket en
full-blcdig romantiker, och man kan i hans
tidigare skrifter tydligt skönja hans
inflytande af den gamla pusjkinska
byro-nismen. När han i den svaga
tsige-narskissen »Makar Tjudra» tar upp
de utslitna motiven om svartsjuka och
dolk, är det bara en omtuggning af
Pusjkins sannare och mer poetiska
tsige-nardikt »Aleppo». Lika sentimentalt
konstlad förefaller » Gamla Izergil», som
»grubblar öfver den mänskliga fantasien,
som skapat så många sköna och starka
legender» — denna onaturligt
förskönade häxa som tänker på »forntiden,
då det fanns hjältar och bragder, och
på den sorgliga nutiden, arm på starka
människor och väldiga tilldragelser, men
rik på kylig misstro, som hånler åt allt
— denna eländiga tid för ömkliga
människor med dödfödda hjärtan.»
I.ermontovs oroligt lidelsefulla ande
såg i de »himmelska skyarna» ett
sublimt ideal för sitt eget planlösa jäktande
i människovimlet. Något liknande
tyckes Gorki hafva känt, ty han
inlägger gärna något symboliskt eller
personligt i molnen. »Det var — heter det i
»Tjelkasj» efter en poetisk-realistisk
målning af det svallande hafvet —
något ödesdigert i dessa långsamma
rörelser hos de själlösa molnmassorna.
Det såg ut som om de där borta vid
hafvets gräns funnos i ändlös mängd
och alltid likgiltigt ville släpa sig fram
på himlen, i det blindt elaka syftet att
aldrig mer öfver det sömniga hafvet
låta himlen glänsa med millioner af
sina gyllene ögon — dessa
mångfär-gade stjärnor, lefvande och svärmiskt
glänsande och väckande höga
önskningar hos människorna, för hvilka deras
heliga och rena skimmer är kärt.» Och
i »På flotten» göres följande reflexion:
»Samlade i en tung, mörk massa, stodo
molnen tankfullt och orörligt öfver den
breda floden, som om de öfverlagt, på
hvilken väg de fortast kunde komma
bort från den lifgifvande solen, rik på
glans och glädje och fientlig mot dessa
vinterstormarnas mödrar, som försenat
sig på sin flykt undan den
framträngande våren.»
Gorki älskar den allegoriska
framställningen, men verkar här icke alltid
så äkta och originell. Hans berömda
»Sången om falken», Gorkis enda dikt
på vers, synes mig fastmer något oklar
och stämmer icke riktigt med den
åskådning, som Gorki eljest omhuldar. En
falk, som sårats (af hvad?), sjunker med
krossade vingar på stenarna, men
sjunger glad: »Jag härligt lefvat —- jag
känner lyckan — jag himlen skådat ...»
Den i sitt gömsle lurande snoken söker
efterhärma fågelns flykt, men kräldjuret
måste misslyckas däri. Ormen krossas
dock icke, ty han kan ju icke lyfta
sig öfver jordens stoft, och stärks
därigenom blott ännu mer i tron på sin
egen styrka och förträfflighet. Men
hafvets bränningar och bergen sjöngo:
»De tappres vanvett vi sjunga ära;
de tappres vanvett är lifvets vishet...
Men tid skall komma, då heta droppar
af falkens blod såsom gnistor spraka
i lifvets mörker och tända elden
i många modiga bröst, som törsta
med vettlös håg efter ljus och frihet.»
Besläktad härmed, men klarare i
tankegången, om ock mindre originell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
