- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
290

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är sagan » Om siskan, som ljög, och om
hackspetten, som älskade sanningen.»
Efter kråkornas dystra läten i lunden
följde plötsligt en käck sång, som väckte
allmän undran och beundran, till och
med hos näktergalarna, som »ju inte
sjunga så oäfvet, eftersom de äro den
rena konstens offerpräster.» Det var en
djärf sång, som manade till kamp mot
mörker och tvifvel. Lunden lyssnade
och kände något godt och starkt.
Denna känsla fyllde den med värme
och ljus, och till och med gamla, af
grå dimma täckta trädgrenar h vi skade
om flydda, härliga vårdagar, då i
lunden blommor och förhoppningar nyss
börjat spira, då fåglarna sjöngo
harmoniska sånger till solen, och då
den molnfria himlen tycktes oändlig
och likasom lockade fåglarna att pröfva
vingarnas styrka och genomtränga dess
djup. Det var härliga dagar, då man
ej behöfde tvingas att lefva, därför att
man ville lefva, ty det fanns ett mål
och utsikt att nå detta mål.»

Sångaren upptäcktes i en blyg siska.
Hvarför just en siska? Om det ändå
varit en annan fågel!! Huru löjligt af
henne att våga förklara gudarne krig!
Med hvad rätt väckte hon
fåglamed-vetandet? Siskan försvarade sig dock
käckt: »framåt! det är fåglarnas höga
uppgift såsom den slutliga, mest
komplicerade och visaste akten i naturens
skapelse. Upp — till lycka! till det
underbara fram!» Men hackspetten,
som »lefver af maskar och älskar
sanningen», bevisade snusförnuftigt siskans
lögn med fakta, ty bortom lunden finns
det bara fält, brända om sommaren
och snöiga om vintern, med en by,
och där bodde fågelfängaren Grisja.
Och »eftersom jorden är rund, måste
vi alltid komma tillbaka till samma
fläck.» Siskan lämnades ensam kvar
och beklagade sig bittert: »Jag ljög,
ja jag ljög, därför att jag ej visste,
hvad som finns bortom lunden. Men
det är så skönt att tro och hoppas.
Jag ville bara väcka tro och hopp, och

därför ljög jag. Kanske hackspetten
talat sant; men hvad tjänar sanningen
till, då hon blytungt lägger sig på
vingarna och ej tillåter en flykt mot himlen?»

I några andra allegoriska satirer får
Gorkis penna en mer journalistiskt
kåserande stil. » Djäfvulen », i sagan af
samma namn, väcker på kyrkogården
en litteratör. Denne, som ej är rädd
för den kalla nattluften, eftersom han
varit förkyld i hela sitt lif, beskärmar
sig öfver att snickarn, som spikat igen
kistlocket, slagit honom i skallen —
kanske för att afsiktligt skada hans
hjärna, som »själf skadat så många
människor.» Han beklagade sig ock öfver
att folk så tanklöst stafvade hans namn
på grafstenen utan att känna till hans
skrifter, som dock kommit ut i tre
upplagor! På djäfvulens förslag att hälsa
på den efterlefvande hustrun gjorde
han i början betänkligheter, ty hon
hade alltid blifvit arg, då han kom
sent hem om nätterna! Han följer dock
med och upptäcker, att hon blifvit
lyckligt gift med prokuristen i en
modeaffär och att hon förtjänat pengar på
hans böcker efter döden. I en annan
skiss » Om djäfvulcnt gillas fader Adam,
som omgj ordade sig med fikonlöf och
»sålunda upptäckte byxornas princip.»
O, hvilken vishet i naturen! »Allt är
hölj dt — stadsgator med smuts, fälten
med ogräs, bergstoppar med snö och
himlen mestadels med moln. Unga
änkor skyla sin glädje med sorgkläder
och tidningarna sin andliga tomhet med
lånade citat . . . Många författare
begagna sin penna som nål för att sy
en kostym åt sanningen och dölja
hennes nakenhet. Det är den enda kvinna,
som de ej vilja se naken, ty de tro
att hon är gammal och ful.» Denna
djäfvul är för resten så hygglig, att
han ur en människas hjärta ryckte de
dåliga egenskaperna: fåfänga, elakhet
och nervositet. Men si! då befanns
det, att det ej blef något kvar af
hjärtat!

Gorkis popularitet har varit ovan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free