Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det betydde att vi skulle möta en
karavan.
Inom kort uppenbarade den sig
också. Det var en lang rad af
om-, kring femtio små raggiga, tungt lastade
hästar, förda af ett par kirgiser. Hela
karavanen var hvit af snö och tog sig
synnerligen pittoresk ut. Den kom
från Oosch och var på väg till
Kasch-gar. Vi frågade nu kirgiserna om
vägen och funno att vi voro på rätt
stråt.
Efter en stunds uppehåll hvarunder
jag genom Bek-Tur-Baj, samtalade med
kirgiserna fortsatte vi hvar åt sitt
håll. Då jag, vid de tunna bortdöende
ljuden af hästarnes klockor, vände mig
om i sadeln var karavanen redan
försvunnen, cch endast de öde nakna
bergen höjde sig som gråa skuggor i
yrsnön.
Tysta redo vi sida vid sida,
Bek-Tur-Baj och jag. Mina tankar dröjde
ännu vid de små hästarna och deras
förare, som vi nyss mött. I aderton
dagar skulle de färdas för att komma
till Kaschgar, och vid tanken på hvilka
vedervärdigheter de sannolikt hade att
utstå under denna tid, krympte mina
egna nyss utståndna lidanden ihop till
ganska minimala.
Men sedan urminnes tider ha
förmodligen dylika karavaner trampat
Alai-bergens ödevägar, och länge torde det
dröja innan europeisk kultur där finner
ett lämpligare kommunikationsmedel.
Timme efter timme fortfor snön att
falla i yrande, hvirflande flockar.
Dsji-gitten hade vi lämnat långt efter oss.
Hans lilla magra häst hade ej orkat
följa våra. Men vi hade ej långt kvar
till den lilla hyddan vid Langar där
vi ändå skulle rasta och sålunda kunde
invänta honom. Där är ett slags rysk
station för vägfarande. Vid tretiden
på e. m. voro vi framme. Ingen
människa syntes till, men några ruggiga
hästar, som gingo i hyddans närhet,
sökande sin magra föda under snön
visade att stället var bebodt.
Halft förfrusna var det med en viss
tillfredsställelse vi trädde in, ehuru
kölden knappt var mindre där än ute.
Det svarta smutsiga köket, och det
tämligen stora rummet, med sina nakna
hvitlimmade väggar och fåtaliga,
möbler gjorde ett föga gästvänligt intryck.
Vi hade tagit af oss ytterplaggen
och inmundigade ett par bägar ecognac,
då slutligen en halfvuxen rysspojke
uppenbarade sig. Han blef genast
tillsagd att göra i ordning samovaren åt
oss, och sedan vi fått vårt té började
de domnade lifsandarne åter kvickna till.
Men dsjigitten? Han hade ännu ej
kommit. Hade hans häst störtat, månne?
Jag skickade Bek-Tur-Baj ut att spana.
Efter en stund kom han tillbaka utan
att ha sett den efterblifna. Jag började
bli orolig, ty det var långt lidet på
eftermiddagen, och man väntade mig
i Oosch före nattens inbrott. Vi hade
omkring 40 verst kvar och våra hästar
voro trötta. Ännu en gång skickade
jag Bek-Tur-Baj på utkik, och nu kom
han tillbaka med den lugnande
underrättelsen att vår vän syntes. Hästen
var vid framkomsten heller inte allt
för uttröttad. Själf tycktes den svarta
muhamedanen vara i god kondition
och log endast ett tyst leende åt min
oro. Sedan han fått i sig några glas
té, stego vi åter i sadeln och hade
snart hyddan långt bakom oss. Vägen
sluttade långsamt ned mot Oosch och
våra hästar höllo en jämn traf. Köl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
