Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danskt riksråd och undertecknade
fördraget mellan Valdemar Atterdag och
grefvarna af Holstein. Det berättas
att han rivaliserade med konungen om
en vacker dams kärlek, men detta blef
hans olycka ty den svekfulle Valdemar
svor på sakramentet att ofvan nämnda
fördrag blifvit förvanskadt och kastade
skulden härför på Stigson, hvilken
äf-ven af danehofvet dömdes ärelös. Denna
dom upphäfdes visserligen snart, men
rådet var därefter en för det offentliga
lifvet död man. Han ligger begrafven
i Lunds domkyrka.
Blef så hans son Stig Pederson herre
på gården. Han undertecknade
skåningarnas hyllningsakt till drottning
Margareta S:t Larsdagen 1387 då de
åt henne uppdrogo riksstyrelsen efter
hennes sons konung Olofs död.
Likaledes beseglade han 1396 ett
fördrag mellan nämnda drottning och
hertig Johan af Mecklenburg om 3
års stillestånd med alla stridigheter dem
emellan och var närvarande vid
riksdagen den 24 Aug. 1401 i
Helsingborg, hvarvid konung Erik af Pommern
stadfästade Margaretas testamente till
kyrkor och kloster. Samma år inköpte
Krognos egendomen Bollerup af
riddaren Jakob Axelson Thott till
Krage-holm. Äfven Stig Pederson fick sin
graf i Lunds domkyrka.
Därpå kom hans son Olof Stigson
kallad »den rike» till väldet på
Kullagodset. Han spelade ingen roll i
politiken men blef märklig ändå på grund
af sina familjeförhållanden. Med sin
första hustru Anna hade han en
dotter Gisela. Efter hennes död gifte han
om sig med Axel Pederson Thotts
dotter Elin och hade med henne sonen
Stig och döttrarna Sissela och Kerstin.
Då han öfverlefde äfven henne tog
han sig för tredje gången hustru, nu
en jungfru Margareta, men afled snart
därefter omkring år 1426. Då änkan
var barnlös skulle hon afträda gården
till styfbarnen, men för att slippa detta
insmugglade hon ett litet barn som hon
utgaf för sitt. Detta lefde blott några
timmar och begrofs i Brunnby
kyrkogård. Fru Margareta fordrade dock
arfsrätt och ville behålla Krapperup.
Men förra hustruns far Axel Pederson
Thott misstänkte att ej allt stod rätt
och lät öppna det påstådda barnets
graf då man i kistan påträffade en
påse med sand, hvarför folket sedan
kallade den lille föregifne arfvingen
riddar Sande. För detta bedrägeri
dömdes fru Margareta till döden, men
saken förliktes och hon benådades
samt afstod egendomen åt styfsonen
Stig Olsson, hvilken dog något före
år 1469. Hans änka Barbara, Torkel
Brahes dotter, satt därefter till sin död
i orubbadt bo och knöt sitt namn till
åtskilliga legat. Slutligen nedsteg
äfven hon i grafven och husbondskapet
öfvergick på sonen Olof Stigson,
hvilken tyckes varit en i publika värf
anlitad person och därtill ovanligt
folkvänlig. Olof Stigson dog något af åren
närmast efter 1504. Med sin första
hustru Gertrud Hasse hade han dottren
Magdalena, som sedan gifte sig med
Tycho Brahe till Tosterup, vid hvilket
tillfälle brudens fader på Bollerup
anordnade ett bröllop, hvarom det sades
att det ensamt kostade lika mycket
som en half herregård, men Olof
Stigson ägde också en stor förmögenhet.
Hans andra hustru var Alma
Gyllen-stierna och hade han i det
äktenskapet sonen Mauritz, hvilken erhöll
Bollerup och dog där 1550 samt döttrarna
Anna och Pernilla. Den förra gift
med Claus Podebusch och den senare
med den ryktbare riksmarken Anders
Bille. Och därmed är Krognosättens
saga all på Krapperup, ty efter detta
möta oss i häfderna andra släktnamn.
Det dröjde för öfrigt ej länge om,
förrän örnhamnens vapen ej längre ägde
någon representant i landskapet
emedan den nyssnämnde Mauritz’ son Olof,
hvilken afled 1573, var Skånes sista
Krognos.
Efter Olof Krognos död voro ägande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
