Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållandena beträffande Krapperup rätt
förvirrade. Den aflidnes änka, Anna
Gyllenstierna bebodde fortfarande
gården, men år 1515 öfverlämnades
godset åt Olofs förut omtalade döttrar,
Anna och Pernilla. Prebjörn
Pode-busch, Claus’, fader, ingick sedermera
äktenskap med Anna Gyllenstierna, och
så småningom inträdde mera reda i
ägorätten. Han var en modig och
oförfärad man, en bland de första som
uppsade Kristiern II tro och lydnad.
Med sin hustru Anna hade han en
dotter Jytta, gift med Knut Henriksson
Gyllenstierna. Året när herr Prebjörn
dog är icke bekant, hans änka lefde
till 1549.
Härmed äro vi inne på Krapperups
historia under släkten Podebusch. Claus
Podebusch och hans maka Anna
Krognos sutto nu ensamma vid
gårdsrege-mentet. Han blef med tiden Tiksråd
och afled på Markie gods och ligger
begrafven i Lunds domkyrka.
Krapperup ärfdes af sonen Mauritz, hvilken
höll sig fjärran från alla statsvärf. Han
var gift med Magdalena Sehested och
dog 1580 då herresätet tillföll sonen
Claus Mauritzon hvilkens enda
märkvärdighet var en betydande förmögenhet.
I folkmun sades han ha ägt t800
bondgårdar, men efter hans död blef änkan
så fattig, att hon innehade blott en
enda. Hennes namn var Sofia
Ulfs-tand. Hr Claus samlades till sina
fäder i6r6. Äktenskapet välsignades
med 4 barn, sonen Mauritz samt
döttrarna Margareta, Elisabeth och Viveca.
Ätten Podebusch möter oss icke
mera i Krapperups analer, ty äldsta
dottern Margareta gifte sig med
domherren och generalen i Hamburg Fredrik
Rantzau till Aasdal, och 1629 inköpte
han hela godset af sin svåger Mauritz.
Denne Rantzau hade sett och pröfvat
litet af hvarje i lifvet. I sin ungdom
företog han vidsträckta resor, besökte
Italien, Frankrike, England, Holland,
Spanien, Konstantinopel och Palestina.
Med stor tapperhet deltog han i 30-
åriga kriget. I slaget vid Nördlingen
föll han i fiendehand och hölls fången
ett år. Rantzau hade Ösel i förläning
och ägde stor förmögenhet, till en del
erhållen genom hans andra gifte med
Ida Skeel. Han gjorde godt bruk af
sina pengar och skänkte betydande
summar till olika invalidhospital,
däribland till Helsingborgs 500 rd. Vid
hans död 1645 skref riksrådet Joachim
Gersdorf en vers för första och sista
gången i sitt lif. Han slet med
för-fattareskapet en hel natt, men då hade
han också på morgonen följande nog
välmenta men fullt ej så poetiska strof
färdig:
Hans pris och lov
Dog klinge vil
Mens där er til
Jordens eller Himmels spil.
Rantzaus änka Ida Skeel var utsatt
för många vidrigheter och obehag,
hvar-tili hennes kiflystna och envisa lynne
mycket bidrog. Hon låg i processer
både med kronan och häradsrätten, och
blef anklagad för förrädiska stämplingar
mot regeringen. Skåne hade nu
blif-vit svenskt och den danska adeln hade
svårt förlika sig med den nya
öfver-makten. Fru Ida och hennes båda
söner Otto och Henrik hade någon tid
vistats på hennes gods Bollerup då dit
anlände en dansk kunglig lifknekt,
Sta-tius i hemligt ärende att uppvigla
bönderna. Han lyckades vinna de unga
adelsmännens förtroende, och bland
annat jagade de tillsammans. Men
danskens verkliga mission blef snart känd
af vederbörande, och kommissionen
fordrade fru Idas förklaring och att hon
personligen skulle inställa sig, hvilket hon
vägrade. Till straff för hennes
uppstudsighet konfiskerades hennes gods och det
blef en bitter förödmjukelsens tid för den
stolta frun, innan hon ändtligen med
vänners hjälp lyckades återfå sin egendom.
Efter moderns död tillträdde sonen
Henrik Krapperup, som han dock den
15 Mars 1675 sålde till Maria Sofia
Dela Gardie, dotter af grefve Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
