Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett alldeles tillfälligt samtal med
kandidaten, hvilket började med några
anmärkningar om väder och vind och
slutade med att röra sig kring syntaxen
i den spanska grammatiken.
Liksom den käre jägmästaren hade
sönerna af det stolta Spanien den lilla
egenheten att de kunde tala mycket
och länge utan att säga någonting alls,
men fanns det i gengäld ett språk, som
kunde mäta sig med spanskan i glöd
eller rymma en sådan värld af kraft
i den kortaste mening? Allt det där
tänjbara, som blef till ord, ord, ord,
var till för älskvärdheten och det
andra — — — »Ja, vi ha kanske
användning för det också . . . hemma
hos oss,» sade fru van
Musschen-broek.
»Bara där?» frågade Sölve.
»Det förmodar jag.» — Hon höjde
ögonbrynen och sköt ut läpparne:
»Eller . . . Jag kan just undra–––
De dikter ni brukar läsa om
eftermiddagarna, är det inte något mycket
sentimentalt? Jag menar . . . Det är
sådant som sväfvar i skyn, inte sant?
Lilla Martha har alltid haft en
förkärlek för att lefva af luft.»
Det for en skiftning öfver hans
ansikte och hon smålog; herr kandidaten
gjorde en bugning, inte precis som en
spanjor, men ändå . . .
»I så fall är fru van Ryswycks smak
inte min smak,» mumlade han. »Jag
tål i allmänhet vid stadigare rätter.»
Hon lyfte ännu en gång upp
ögonbrynen: »Ja, men då så . ..» sade hon
och samlade ihop sina lätta, hvita
kjolar och reste sig från stolen, där hon
suttit. Öfver de runda axlarna, hvilka
lyste fram genom det tunna
klädnings-lifvet låg en spetssjal, som hon lät
falla till golfvet: »Mil gracias, senor,»
log hon, när han räckte henne den.
Ett par minuter efter det fru
Musschenbroek lämnat honom gick den
blifvande filosofie doktorn ned i
trädgården, och det föll sig icke så att
han kom att läsa högt den dagen, han
vandrade bara i timtal omkring på
landsvägarna. Sentimental — —- —
Jaså, hon trodde att han var
sentimental .. . Åhnej, åhnej, den varan ha
vi alltid aktat oss att hålla på
lager —
Icke för att det egentligen
intresserade honom, men samma afton
berättade hans bror en historia om en liten
japanesiska, som kom honom att skratta
högt. Den lilla samlade sig en
hemgift i Singapore, och Dortje och doiia
Mercedes smålogo bägge en smula åt
sättet, men fru van Ryswyck reste sig
upp och lämnade rummet. Det
fullkomligt uttryckslösa lugnet öfver de små,
bleka dragen behagade honom icke i
det ögonblicket, och några timmar
senare öfverraskade han sig med att sitta
och fundera öfver hennes man. Att
vara gift med henne hade kanske sina
sidor och vacker det . . . Nej, vacker
kunde ingen människa säga att hon
var, och kanhända var det också
något annat som fattades ... En och
annan förstod sig på att vara kvinna
ut i hvarje tråd af sin dräkt, men hon
— — — Lilla Martha, det kan inte
hjälpas hos oss är allt för
höghal-sadt . . .
Sölve Lindfors lade sig sent, men
nästa morgon såg det ut som om han
sofvit både länge och godt, och han
smålog då han steg in i förmaket och
hälsade på fru van Ryswyck.
Hon höll på att ordna en skål
jasminer, men det var icke blommorna
han betraktade; på bordet stod ett
porträtt, och han tog det i sina
händer. »Marmor,» sade han.
Det gick en darrning öfver hennes
läppar och hon var mycket blek.
»Man inbillar sig att allt detta
lef-ver,» fortfor han, »och det gör det ju
också i verkligheten. Det är väl den
störste konstnären. Med all vår
idealisering åstadkomma vi ändå ingenting
annat än att härma naturen. Du har
väl sett bysten här?»
»Ja,» svarade hon sakta med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
