Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, jag har försökt att sälja dem i
Oran, men man bjöd mig för litet
för dem, säger jag i min förtviflan.
— Saken är sjuk och måste
undersökas, påstår han och går till
packorna.
Jag ser, att allt är förloradt, om
jag dröjer.
Vid Profeten, det var min afsikt
att för fransmännen omtala, att
juden ville förse den marockanske
banditen med vapen, men jag ville göra
detta längre ned, i närheten af Ain
Sefra, ty då skulle regeringen betala
mig mer! Skratta inte, ty lögn
finnes ej på min tunga. Kallas jag
inte den ärlige!
Jag säger alltså till Boufarik:
— Kasta dig upp på hästen och rid
allt hvad du kan härifrån för att
uppsöka fransmännen. Dessa måste vara
i närheten. Hälsa befälhafvaren från
mig, Jussuf den ärlige, att jag vill
öfverlämna en sändning vapen till
regeringen, och att den usle
landsförä-daren Massouah ämnat sälja den till
ben Ghana. Du får ett hälft dussin
absinth, om du hinner före
spahi-sen, ropar jag efter honom, ty
han är redan iväg.
Spahisen undersökte balarne och
hade icke märkt, att Boufarik ridit
sin väg.
Plötsligt skriker han till af glädje,
ty han har öppnat en packe och sett
gevären.
Han rycker karbinen från axeln
och siktar på mig:
— Du usle lögnare! ropar han, —
kallar du detta för dadlar?
Han pekar på balarne, men jag
skrattar.
— Sade jag dadlar? afbryter jag
honom. — Jag tyckte, jag sade, att
det var gevär.
— Nu ljuger du ännu en gång, du
lögnens son! ryter han
vred-gadt, och jag låter honom hållas, ty
jag vill vinna tid.
— Det är du, som hört fel, för-
361
klarar jag och fortsätter att äta utan
att störas af hans ordflöde.
Han nalkas mig under förbannelser
och okvädningsord.
— Detta skall du dyrt få umgälla,
hväser han fram. —- Det är
krigs-kontraband, som du ämnar
öfverlämna åt marockanarne.
— Detta är en lögn, en dubbel lögn,
säger jag lungt och därpå
fortsätter jag med en inbjudande
handrörelse :
— Tag plats och ät, men låt ej ditt
humör förta aptiten.
Han är så utom sig, att han ej
får fram ett ord.
Slutligen utbrister han:
— Jag skall anmäla detta ditt tilltag.
På en kilometers afstånd härifrån
befinner sig en afdelning spahis, och
löjtnanten skall nog få sanningan ur
dig.
— Det var en utmärkt
underrättelse, säger jag med en suck af
lättnad, ty nu måste Boufarik hafva
träffat på truppen. — Jag har sedan
flera dagar försökt få reda pä en
fransk afdelning för att utlämna
vapnen.
Då förstår han, att han är
förekommen och kastar sig upp på sin
häst.
Vi sutto i en håla i marken.
Trakten var mycket kuperad, så att man
kunde ej se långt bort. Framför
oss lågo bergen, där Ben Ghana
uppehöll sig.
Innan spahisen hann rida därifrån,
kom löjtnanten med sin afdelning.
Sablarna skramlade, och burnusarna
fladdrade, då de galopperade fram.
Vid officerens sida red Boufarik,
visande vägen.
Jag reste mig genast och skyndade
fram.
— Ack, så väl att ni kom, mon
lieutenant, ropar jag med hög röst!
Jag har en sändning vapen att
öfverlämna!
Jag känner redan till saken, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
