Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skrattade båda. Genom en tyst
öfverenskommelse talade de aldrig länge
om Mercedes, och det var mycket
sällsynt att Martha gjorde en häntydning
på sin styfmors små infall som nu, men
Dortje var icke den enda, som märkt
att hon icke var sig riktigt lik den
aftonen.
Nere i förmaket satt en ung man,
som stödde hakan mot sina knutna
händer och såg ut framför sig med en
blick så mörk och sluten i sig själf att
fru van Musschenbroek, som stod lutad
emot dörrposten, kunde gå fram till
honom, utan att han gjorde en rörelse.
»Värdigas med sin närvaro hedra . . .
I hvilka rymder är det herr
kandidaten uppehåller sig i kväll?»
Den hon talade till reste sig så
hastigt att hon ovilkorligen drog sig
litet tillbaka, och ett par sekunder
stodo de öga mot öga. Omkring
hennes läppar glimmade ännu en skymt
af gäckeri, men man fångar lättare
flugor med honung än med ättika, och
hon sträckte ut handen: »Ni är ledsen,
det ser jag . . . Man är inte ung för
intet här i världen, min stackars vän.»
Då jägmästaren, som haft ovanlig tur
vid spelbordet, sagt godnatt åt Hjalmar
och gick igenom salongen, fick han se
sin yngste brorson stå och titta på
månen, och om hans hörsel varit i
lika godt skick som förr i världen,
skulle det kunnat hända att han
uppfångat ett prassel af kjolar, ’som
frasa-de i trappan till gästrumsvåningen.
Nu nöjde han sig emellertid med att
fråga om kandidaten ofta gjorde sig
skyldig till sådana tokerier som att stå
mol allena och svärma i månskenet,
och det enda kandidaten hade att svara
var att han icke visste, ifall det behöfs
någon annan ursäkt för att man begår
galenskaper än den att man inte är
klok.
Om den gamle skrattade, var det
mera af allmän välvilja än egentlig
sympati för en ung herre, som orkar
stå och hitta på spetsfundigheter så sent
som klockan half tolf på natten, och
när denne unge herre blef ensam, kände
han sig icke heller odeladt belåten
med sig själf, ty hur frestande det
kunde vara att håna den mänskliga
dårskapen, hindrar det icke att allt kött är
svagt. Den upplaga af don Quijote,
som gick igen på Vårås kunde öka
listan på sina bragder med en ny
bedrift den aftonen, det var bara icke så
lätt säga hur det kom sig att han
känt ett par läppar bränna mot sina
och andats in doften af ett tungt, svart
hår. Allt hvad han visste var bara att
det fanns någon, som kunde fläta ännu
en lager i sin segerkrans och tänka:
Där ser du . . . Och du försökte
ändå att göra motstånd, mitt stackars
barn — — —
Vårås fick behålla sina långväga gäster
in i september, och fru van
Musschenbroek, som allt emellanåt talade om
att fara sin väg, tvekade icke att säga
att det var värdens skull, om hon
uppsköt resan gång på gång. Det var
icke tillåtet att vara så älskvärd som
denne gubbe på sjuttio år.
Herr och fru Lindfors stannade helt
enkelt därför, att de voro så lyckliga
under de oförlikneligt klara och friska
höstdagarne på denna lugna gamla
gård, och om någon skulle haft en
invändning att göra inot detta sätt att
spilla tiden i ett främmde och helt
säkert mycket intressant land var det icke
Martha — Martha sade ingenting.
Hon lät veckorna komma och gå
liksom kandidaten med den skillnaden
att de, hvad honom beträffade, kommo
och gingo på ett annat sätt.
Hans bror tyckte att han blifvit
märkvärdig och ojämn, och för det mesta
erkände han själf att han kanske icke
alltid var till fördel. Det är icke så
smickrande att veta att man hade de
allra bästa afsikter att gå till höger och
trodde sig orubblig i sitt beslut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
