Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen få se och han vandrade länge
fram och tillbaka. I gången utanför
det rum, hvars fyra väggar han
betraktade, hade någon gripit hans arm
och hviskat: »Hon anar allt —
hvar-enda gång vi träffas. Det kan inte
fortfara här.»
Att det var en omöjlighet för fru
Mursschenbroek att taga emot hyllning
af en ung kandidat Lindfors hade sin
orsak. Hennes änkestånd var icke mer
bekymmerfritt än att hon till en del
berodde af den vän till hennes aflidne
make, hvilken omständigheterna gjort
till husets måg, och hvem kunde veta
om icke Martha fick den tanken att
göra honom afvogt stämd. I det
lugnaste vatten gå de största fiskarna och
afunden är en dålig rådgifvare.
»Afunden» hade han mumlat . . .
Om någon, som gick så ljus igenom
tillvaron som Martha, bar på
någonting liknande afund, var det väl icke
antagligt att älskaren till
Nederländernas vackraste kvinna var orsak till
att sådana känslor vaknat inom henne.
— Där han satt i sitt hotellrum och
såg klockan bli både ett och två på
natten hade han åtminstone svårt att
tro det.
* #
*
»Vet du hvad jag tycker är det mest
beundransvärda hos henne»? frågade
jägmästaren vid frukostbordet dagen
därpå. Han tänkte på dona Mercedes
och blotta tanken kom honom att ta
sig en ny smörgås. När han såg henne
tillsammans med styfdottren, ville han
falla till hennes fötter. Ja, det var ju
bara ett uttryck. Med eller mot sin
vilja uttryckte man sig så där, då man
talade om henne, det var väl
inflytandet af det specifikt spanska, he —
hva-falls? Den lilla Ryswyck, hon var
hvar-ken varm eller kall, hon hörde till de
ljumma, och det var ju inte så roligt
med dem, inte, men hvilken
hängif-venhet hos den andra. Ack det var
två motsatta poler, söder och nord.
»Ja», mumlade brorsonen och såg
på sin klocka. Han skulle resa till
Uppsala med ett tåg, som gick om tre
kvarts timme, och gaf sig knappt tid
att tömma sin kaffekopp en gång.
»Du är för otålig, min gosse, det
duger inte», utbrast hans farbror. »Om
du också inte gjort någonting den här
sista tiden, kan du väl ta skadan igen.»
»Det få vi se», sade kandidaten,
»det är inte så litet, som ligger efter,
men hur skall farbror få tiden att gå
ute på Vårås nu?»
»Jag»? sporde den gamle. »Vänta
bara . . . Hon lofvade skrifva så fort
hon kommer fram.»
Unge Lindfors öppnade sitt
cigarrettfodral och strök eld på en tändsticka.
»Jaså», smålog han, och jägmästaren
såg med tillfredställelse att denne kloke
och förståndige unge man kunde
intressera sig för något annat än sin
doktorsgrad, men när de skilts åt,
hade han den föreställningen att
brorsonen drunknat i en brunn af flit.
Och fliten tog ut sin rätt.
Kandidaten gaf sig icke ens tid att tillbringa
en eller annan söndag ute på
egendomen, men hans idoghet hade sina
af brott; äfven han fick bref.
Hans bror hade sändt honom en
hälsning från Colombo, och fast det
icke stod något om en f. d. orientalist,
som slutat som buddhistmunk, i de
raderna, var det buddhistmunken han
tänkte på. Man kunde gå i kloster
för mindre än en hopplös kärlek till
Mercedes van Musschenbroek.
Midt under det han satt och läste,
hade han ibland en förnimmelse som
om han smakat andedräkten från ett
par läppar, hvilka han känt skälfva
emot sina och som hviskat de hetaste
ord. Nu stodo de orden på ett
pappersark, och så vild var den flamma,
som glödde därinne, att han inte kunde
läsa en sida spanska utan att luften
stod full af osynlig eld.
Den första månaden skref Mercedes
mycket ofta, och stundom tog han nat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0485.html
