Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, samt att de äro liksom rustade
till vandring. Vi blicka in i en sal
med paneladt tak, nakna väggar, en
spisel och väggfasta bänkar och skåp.
Midt i rummet står ett med en hvit
duk betäckt fyrkantigt bord, kring
hvilket sex personer tagit plats. På ett
stort tennfat ligger det stekta
påska-lammet, som den äldste manliga
familjemedlemmen är sysselsatt med att
skära. Dessutom märka vi runda
hvetebröd, knifvar, saltkar och gröna,
buck-liga glas. Figurerna äro långa, smala
gestalter, som föga förstå att röra sig
ledigt och naturligt. Stela och raka
stå de som uppställda dockor kring
bordet. Lefvande och individuella äro
däremot deras ansikten. Färgen är
harmonisk samt klar och lysande; som
om taflan vore målad i går. Dirk
Bouts var holländare, född i Haarlem,
men flyttade efter genomgångna läroår
hos Albert van Ouwater till Löwen.
Där kom han troligen i beröring med
Rogier van der Weyden, hvilken, som
man vet, en tid arbetade i denna
stad.
Huru föga de holländska
provinsernas konst ännu skiljer sig från
Bra-bants och Flanderns, har man dock i
Bouts taflor, i kärleken till de
landskapliga och sedeskildrande elementen
trott sig finna ett holländskt drag.
Ingen har målat så förträffliga landskap
som Bouts. Hans konst skulle därför
kunna låta oss ana, i hvilken riktning
de holländska målarnes begåfning skall
utveckla sig.
En djärf, accentuerad realism
kännetecknar Hugo van der Goes. Det enda
bestyrkta verk vi af honom känna,
Postinaris altartafla i S:ta Maria Nuova
i Florens med Herdarnes tillbedjan och
porträtt af stiftaren, hans gemål och
barn, visa oss honom som en
konstnär, som vid sidan af dröjande gotiska
element i vaken naturiakttagelse och
skarp karaktäristik af de personer, han
valt till modeller, står främst bland sina
samtida. Taflan är en religiös dikt
till Kristusbarnets lof med ett uttryck
af andakt och högtidligt lugn, men det
oaktadt äro de heliga personerna rent
vulgära typer, så när som på de
uttryckslösa små änglarne i guldbrokad,
kronor och svanvingar. Såväl
her-darne som Josef och Maria äro
simpelt landtfolk från Flanderns slätter,
enkla människor ur de fattiges led,
verklighetsgestalter ur det växlande dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
