Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, jag tackar jag . . . Vill ni höra
min mening? Jag ger inte två sous
för de betraktelserna. När man lefvat
i Orienten, så pass länge som jag, vet
man hvad det går för." Det ser ut
som om de grundade på något — de
grunda på rakt ingenting. Ja, ni sitter
och småler, ni.»
»Det var något jag kom att tänka
på — jag har hört en annan säga
ungefär detsamma om Österlandet. Det
var inte min bror, han tar det mycket
lugnare och gör sig inga onödiga
bekymmer.»
»Det gör jag inte heller,» sade
prästen, och den andre brast i skratt.
Mannen vid hans sida bar syn för sägen.
Om någonting fårat faderFrancois’ panna,
var det säkerligen icke gåtor, till hvilka
man trots allt sökande aldrig finner
lösningen.
»Jag känner inte er bror», fortfor
patern, »men holländare äro i
allmänhet förnuftigt folk —»
»Det är ingen holländare,» afbröt
skandinaven och den andlige tog sig
en pris snus: »Jag vet, jag vet,»
nickade han. »Nu tänkte jag närmast
på mannen till den lilla fru vi talade
om. Med henne var det förbi, det
såg jag strax, och jag förstår inte hur
de kunde låta en så sjuk människa
gå ombord, men det var M.
Rys-wycks förtjänst att hon stod bi så länge
som hon gjorde. Han höll henne vid
lif med köttextrakt. Med köttextrakt,
monsieur.»
Den andre sade ingenting, han steg
upp och gick ett par slag öfver däck.
En stund hade han stått inne i
salongen; därpå kom han ut på däck
•och styrde sina steg mot läsrummet
och tog en tidning i sina händer. När
han uppsökte sin hytt, hade de flesta
gått till hvila, men som om han icke
läst nog den dagen, bläddrade han i
en bok, som låg på kofferten med ett
märke instucket emellan bladen.
Detta märke var ett bref, som aldrig
blifvit färdigt. Händelsen hade velat
att han kommit att språka med fader
Fran^ois en eftermiddag han gått ned i
matsalen för att skrifva till en gammal
släkting. Denne släkting kunde
knappast intressera sig för ämnet för det
samtal, som hindrat honom att sluta
sin epistel, men själf sysslade han
sällan med något annat, ty patern hade
lämnat Singapore på samma gång som
en gammal holländare, hvilken skulle
följa sin sjuka unga hustru till
Nederländerna, fast han aldrig kom så långt.
När fartyget kastade ankar utanför
Bombay, var den unga kvinnan redan
död.
Detta dödsfall hade väckt
förstämning i ganska vida kretsar, ty det var
icke nog med att lifvet ombord blifvit
icke så litet fördystradt. Det fanns
människor, som sörjde den aflidna, både
på Java och i Holland, och
Nederländernas vackraste kvinna gick så djupt
sorgklädd att mången fann det
öfver-drifvet, men svart hade alltid klädt fru
van Musschenbroek . . .
— — Där han stod och betraktade
brefvet och boken, smålog den
främling, som brukade språka med fader
Franyois. Brefvet skulle aldrig nå sin
bestämmelseort och bokens titel var
El Ingenioso Hidalgo Doti Quijote.
Det var en mycket gammal upplaga
med illustrationer som han funnit i ett
antikvariat i Haag och som icke tog
mer plats än att den fått ligga i
kofferten, men när hans blick föll på
orden el caballero de la Triste Figura,
rynkade han ögonbrynen. Han var
ensam i hytten och kunde låta
hugskotten komma och gå som de ville.
Att tänka på en person, som vankat
ensam omkring på en gammal
egendom, hvilken bildat ramen till ett
herdestycke, hvars hela förlopp icke varit
honom främmande, hade intet särskildt
frestande, och medvetandet att samma
person nyligen besökt Scheweningen,
satte kronan på ett verk af hågkomster,
som förbittrat hans hjärta och sinne
under fyra månaders tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
