Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAMPANILEN I VENEDIG.
nöjen. På visst sätt fullständiga de
emellertid hvarandra, och måhända skall mr Arthur
Balfour nöja sig med myndighetens skal,
d. v. s. titeln af premierminister, medan
Chamberlain tager dess kärna. Trots all
den aristokratiska indolens, som utmärkte
lord Salisburys sätt att sköta regeringens
tömmar, hvilka ofta nog fingo släpa, var
han i alla fall den ende, som förmådde
hålla mr Joseph Chamberlain stången. Nu
har vågen onekligen, trots hotel Cecil,
sänkt sig till förmån för industribaronen
från Birmingham.
Då man sent på aftonen en
Ramlade torn sommardag i Trieste steg
om-och krossade bord på ångbåten för att
minnen. göra öfverfärden till Venedig,
och tidigt på morgonen kom
upp på däcket för att njuta af den lätta
hafsbrisens svalka, kunde man se Adriatiska
hafvet utbreda sin endast af en svag
krusning refflade stålblå yta för att vid
horisonten förtona i glesa gråblå töcken, som
redan söndersletos af den uppgående
solens strålar. Medan fartyget med jämna
propellerslag fortsatte sin sydvästliga kurs
och allt mera närmade sig
Italiens kust, uppdök
plötsligt vid horisonten på
hafs-vågorna liksom ett
flammande eldklot, och
småningom följdes detta liksom af
ett fyrverkeri af spiror och
tornspetsar, som förgyllda
af solens guld och strålande
i glänsande färger,
förebådade att man nalkades
Adrias drottning, det
haf-omgärdade Venezia.
Mellan låga buskbeväxta holmar
och öar, på hvilken här och
där enstaka byggnader stodo,
gick färden närmare öfver
lagunerna, till dess att
ångfartyget slutligen kastade
ankare framför Piazzettan
mellan Palazzo reale och
dogpalatset. Bland de
första byggnader, som redan
likt en fyrbåk ådragit sig
uppmärksamheten, framstod
nu i sin helhet det smäckra
höga tornet på San
Marcus-platsen, Venezias campanile
med bronsängeln på sin
spets och Sansovinos
härliga loggetta vid sin fot,
venetianarnes stolthet, ett
gammalt byggnadsverk,
hvars uppförande börjades
enligt Molmenti omkring 901
och fullbordades 1154. Dess
byggmästare var en viss Buono, om
hvilken man hvarken vet hvar han var född
eller hvad hans familjenamn var. Men
man vet, att han arbetat äfven i Ravenna
och i Neapel. I venetianarnes ögon var
San Marcos campanile oföränderlig och
evig. Ville de beteckna en händelse, som
aldrig skulle inträffa, plägade de säga: »Det
skola vi få se, när campanilen ramlar» eller
också: »Då campanilen ändrar plats». Nå
väl, att ingenting är evigt och
oföränderligt, allra minst då det saknar tillsyn och
icke underhålles, skulle de emellertid få
erfara, då tornet den 14 juli instörtade,
visserligen icke utan att dessförinnan ha
ådagalagt tydliga tecken till bristfällighet.
Två dagar innan tornet ramlade, syntes
nämligen en spricka, som sträckte sig från
loggian upp till femte fönstret, och fastän
arkitekten Calderini och direktören för
an-tikviteterna blifvit ålagda att genast vidtaga
nödiga åtgärder, fick tiden gå och tornet
instörtade, begrafvande under sin 15 meter
höga grushög Sansovinos logetta, som
totalt förstördes, jämte dess bronsstatyer
föreställande Freden, Apollo, Mercurius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
