Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Pallas samt Sansovinos vackra reliefer,
bronsportarne, ett mästerstycke i sitt slag,
och ryckte med sig det närmaste hörnet
af Palazzo reale, af hvilket ett par af
hvalf-bågarne förstördes. Tornet hade en höjd
af 98 meter och hade 1329 undergått en
ombyggnad; den förgyllda bronsängeln,
som krönte detsamma, förskref sig från
sjuttonde århundradet. År 1745 hade
tornet underkastats en noggrann undersökning
och därpå omsorgsfullt reparerats under
ledning af två berömda matematici i
Venezia, Zendrini och Poleni, som uppförde en
ny yttre stödjemur. Sedan dess synes
ingen vidare uppmärksamhet ha ägnats åt
detsamma. Dess grundvalar omtalades af
den gamla italienska konsthistorikern Vasari
såsom utomordentligt solida och mycket
bättre än de flesta andra venetianska
byggnaders. År 1885 undersöktes de af en
amerikansk arkitekt från Boston
tillsammans med den italienska arkitekten Giacomo
Boni, som i flera år med största framgång
ledt utgräfningarna på Roms forum.
Grund-valarne till tornet befunnos, så vidt man
kunde utröna, bestå af fem små olika
afdel-ningar och sju underliggande stenlager,
hvilande på en sstor flotte» af trä och pålar;
det hela ofvanpå ett ytterligt hårdt lager af
lera, hvilket enligt Bonis åsikt också
förklarade, att tornet under århundradenas
lopp endast antagit en nästan omärklig
lutning, trots frånvaron af grundval i
vanlig mening. Campanilen och logettan
bidrogo icke litet till att förläna både San
Marcus-torget och Piazzettan deras karak-
tär, om den också icke kunde gälla för
ett arkitekturens mästerverk; men bredvid
San Marcos kristna moské, gnistrande af
guld och dyrbara mosaiker, gjorde den
intrycket af ett enkelt och ståtligt minaret
och bildade en utsökt motsvarighet till San
Georgio Maggiores campanile midt emot
på andra sidan af inloppet till stora kanalen.
Med den venetianska konstens historia var
campanilen nära förbunden. Den
vene-tianska målaren Canaletto, som finnes
representerad med ett par taflor i vårt
Nationalmuseum, målade sålunda ofta piazzan
och piazzettan, alltid med campanilen.
Såsom en egendomlighet må omtalas, att
campanilen tidtals äfven tjänat till
skampåle eller gapstock, huru man vill kalla
det. I äldsta tider fäste man nämligen
vid en tvärbjälke på tornets halfva höjd
ett slags bur, i hvilken präster, som gjort
sig skyldiga till gröfre brott, utställdes till
allmänt beskådande. Slutligen förtjänar
omtalas, att Galilei på campanilen för
första gången uppställde sitt teleskop, i
hvilket han gjorde sina iakttagelser på
stjärnorna. Som man ser, voro icke få minnen
förknippade med det gamla tornet, hvars
stoft nu sänkts i Adriatiska hafvets djup.
I Sansibar har under
en-Ny skugg- gelsmännens öfverinseendeden
härskare, unge sultanen Seyid Ali Bin
Hamoud tillträdt sitt
skugg-välde. Han är en 17 års gosse, som fått
sin uppfostran i England och tillbrakt
några år i skolan i Harrow. Vid
krönings-högtidligheterna, som icke blefvo något af,
GRUSHÖGEN EFTER CAMPANII-EN I VENEDIG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
