Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kpixstvärlden
SALONGERNA I PARIS 1902.
FÖR VARIA af MAURICE BERGER.
(Med illustrationer efter fotografier tagna för Varia samt en originalteckning af Frantois Guignet.)
Öfversättning från författarens manuskript af ALGOT RUHE.
De båda konstnärsföreningar, som
dela de präktiga lokalerna i Grand
Palais, där under sista stora
världsutställning konstutställningen hade sin plats,
lägga i år med icke mindre än 68r 5
nummer, målningar, skulptur,
teckningar m. m. beslag på den
samvetsgranne kritikerns uppmärksamhet. Vi måste
alltså i valet af de namn, vi här
komma att anföra, ålägga oss den
strängaste begränsning, och detta till
vår stora ledsnad, eftersom talangernas
antal snarare visar tecken till att ha
stigit än att ha gått tillbaka.
Franska konstnärernas förening torde
väl få anses som i det hela taget mera
betydande än nationalförbundet för
skön konst. Uen är ock äldre i det
dess historia börjar 1673 och den i år
håller sin i2o:de utställning, medan
dess yngre och synnerligen lifaktige
granne blott räknar 12 år. Dess
öfver-lägsenhet särskildt i år kan tillskrifvas
dels historie- och krigsmålningar, dels
skulpturen. 1 öfriga grenar äro de
båda utställningarna h varandra
tämligen jämbördiga, i det båda
räkna utmärkta porträttörer, fina
landskapsmålare, lysande fantasimålare och
beundransvärda konstslöjdare.
Låtom oss först besöka Franska
konstnärernas förening, där det arbete finnes,
som genom sin kolossala komposition
och sitt öfverlägsna utförande kan
sägas behärska de båda salongerna:
Detailles båda stora dekorativa
pan-nåer, bestämda för rådhuset i Paris. Det
är utom allt tvifvel att detta verk sätter
den redan berömde konstnären främst
bland våra samtida historiemålare.
De-taille har här framställt tvenne
minnesvärda ögonblick i vår historia. På den
ena taflan: »Mönstring af frivilliga på
vallgången vid Pont-Neuf 1792», låter
han stämningen hos ett fritt folk stråla
fram i hoppfulla miner och liffulla
rörelser hos en massa, som han förlänat
en beundransvärd historisk fysionomi.
Taflans ton är glad, klar luftblå, skarp
och tydlig. Motstycket heter: »Paris
stadsfullmäktige mottaga vid
stadsporten La Villette de trupper, som
återvända från Polen efter fälttåget 1806—
1807.» Den är mer officiell. Estrader,
uppställda soldater, segrande men
uttröttade, och en hänförd men behärskad
folkmassa. En gulaktig, m.era kylig
ton ligger öfver denna taflal
Bland andra som förhär ’ga
kejsardömet uppträder Lalanze med fart
och styrka i sin: »Marengo 14 juni
1800», och Arus mörk och
gripande med: »Den heliga bataljonen
under natten till den 18 juni 1815.»
Flameng, framför allt dekoratör, har
valt »Eylau den 14 februari 1807»,
där Murat i spetsen för franska
kavalleriet spränger ryska gardets fyrkant.
Touqueray har en »Algésiras 1801»
i sitt vanliga ovädersmanér. Clairin,
Boutigny, Bloch, J. P. Laurens, med
sin något högtidliga »1848» och ännu
andra ha åter börjat bläddra i
historiens bok, h vars mest upprörda och
mänskliga sida fängslat Dawant till den
tragiska: »I döden . . . Sebastopol 1854 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
