Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke dess mindre
är det dessa, som
blifvit till
oigen-känlighet omvandlade. Emellertid
måste man medge,
att de små
invå-narne i
larvkam-rarne äro
utomordentligt väl
skyddade i »the struggle
for existence», ty
de klibbiga utskotten afskräcka andra
djur att angripa den egendomliga
ceci-diebildningen, och de små gallsteklame
få här framlefva sin barndomstid i fred
och ro.
En annan sammansatt cecidie, som
torde vara välbekant, är det på enen
förekommande s. k. kikbäret, som
orsakas af en liten gallmygga, som lägger
ägg i grenarnes spetsar (fig. 4). Barren
blifva på dessa ställen mycket breda
och bilda en bägare, i hvars botten
den lilla insekten ligger.
Ännu en annan gallbildning af
samma slag som de närmast föregående
skall i korthet omnämnas. Det är den
lilla hvitaktiga utväxt, som
förekommer på granens årsskott. Den är
orsakad af bladlöss och bildas därigenom
att barrens nedre delar uppsvälla, blifva
gulhvita och sammansmälta med
hvarandra. De öfre delarne af barren äro
däremot alldeles oberörda af
insekternas verkningar och ha sitt normala
utseende. Det hela har en viss likhet
med en ananasfrukt. Landtfolket i
Österrike kallar dessa cecidier
»Kuckuks-knöpfe» och anser att göken har något
att göra med deras tillkomst.
De förut omnämnda galläpplena ha
haft sitt säte i växternas bladregion,
men ej heller blommorna äro fredade
för hemsökelser af cecidiealstrande djur.
Dessa åstadkomma i dem stora
förändringar. Ibland blifva kronbladen gröna
och få således likhet med vanliga
örtblad; ibland blifva ståndarne
förvandlade till kronblad, så att blommorna
blifva dubbla. Ibland griper
förändringen pistillen, och denna delas upp i flikar.
Alla dessa förändringar kunna försiggå i
samma blomma samtidigt.
Några larver kvarblifva i galläpplet,
tills de äro fullbildade insekter; andra
lämna det då de skola förpuppas. För
att komma ut i det fria ur
larvkammaren begagna sig somliga af den enkla
metoden att bita ett hål i cecidien;
för andra däremot bilda sig särskilda
utförsgångar i dennes vägg, genom
hvilka de krypa ut. På en lindart finnes
en cecidie, som delar upp sig i en
yttre och en inre del, i hvilken senare
larven befinner sig. Den inre delen
skiljer sig från den yttre och faller till
marken. Detta oaktadt fortfar larven
att lefva och närer sig af det honom
omgifvande märgskiktet. Påföljande vår
förpuppar han sig.
Det sätt, på hvilket en cecidie
uppstår, är af stort intresse. Ett
cecidie-bildande djur gör med sina mundelar
eller sitt äggläggningsrör ett sår i en
växtdel och lägger däri ett ägg. En
liten larv kommer ur ägget, och denne
afsöndrar en vätska, som inkommer i
växten och på den har ett
hemlighetsfullt retande och uppeggande
inflytande. Till det ställe där larven befinner
sig, strömma safter, och ett galläpple
uppbygges. Växten så att säga tvingas
att på detta ställe öfvergifva det
växtsätt, som är för honom egendomligt,
och i stället växa på ett för honom
alldeles främmande sätt, därför att detta
är fördelaktigt för den lilla larven. Man
behöfver ju blott tänka på den nyss
omnämnda gallstekeln, som lägger sina
ägg i åtskilliga ekarters knoppar, och
hur af dessa knoppar, som enligt
naturens ordning skulle utveckla sig till
grenar, besynnerliga, kotteliknande
organ framkomma, som ha till uppgift
att skydda de små inhysingarne inne
i galläpplet. Det händer också att
moderdjuret vid äggläggningen
afsöndrar en till växt uppeggande vätska,
i hvilket fall larven vid utkrypandet
finnas 4 larvkammare
med larver; u.
klibbigt utskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
