- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
487

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ty du smidde tidernas ked.

Islands tusen år

varde folket allenast en gryende vår,
som lyser dess ensliga led!

0 landets Gud! O landets Gud!

Vi lefva likt bafvande strå!

Vi dö, om ej du är vårt lif och vårt ljus,
och kunna din himmel ej nå.

O, blif oss hvar morgon vårt ljufvaste lif,
vår höfding i dagarnes strid!

1 framtidens örlig vår förare blif,
hvar kväll blif vår hvila och frid!

Islands tusen år,

de nästa, de komme med sällspord tår,
en sommar, som mognar i frid!

Icke så snart skall Mathias
Jochum-son mista sin äreplats som Islands
»diktarkonung.» Men han har en hel
rad af följesvenner bredvid sig, äkta
»ljodaskaldar.» Skada blott, att så
ytterst litet af deras diktning blif vit
öfverflyttad till svenska. Så vidt jag
vet, är det endast Bååth, som i sin
första diktsamling gaf vackra och
egendomliga prof på hvad nyisländsk
skaldekonst har att bjuda.

Ända in i allra sista tider var man
till och med i Danmark ganska
okunnig om dessa sina landsmäns rika
andliga värld. Genom Olof Hansens
präktiga arbete, »Ny-Islandsk lyrik,
oversættelser og studier» har
emellertid här nytt intresse blifvit väckt för
Island. Man finner utmärkta utdrag
af de moderna skaldernas diktning;
man lär känna Bjarni Thorarenson,
Johannes Hallgrimsson, Jon Thoroddson
och framför allt Steingrimur
Thorstein-son, vårens och kärlekens skald, han
som mer än alla andra tror på en ny vår
för Islands folk och ser Islands
framtid i strålande ljus.

*



Island har också sin egen tonkonst.

Under århundraden fanns på ön
egentligen ingen annan sång än dessa
förut omtalade släpiga »rimur», hvilka
antingen föredrogos af en person i
kretsen, medan de öfriga instämde
i den regelbundet återkommande re-

IXR BJÖRN MAGNUSSON-OLSSON.

frängen, eller också enstämmigt sjöngos
af hela familjen, barn och tjänare,
medan de under de långa, mörka
vinterdagarna sutto vid sitt arbete i den låga
jordkojans enda boningsrum, där en
hvar till sittplats och arbetsbord endast
hade sin sofbrits.

Jag erinrar mig särskildt några af
dessa »rimur», som jag så ofta hörde
unga isländare sjunga under
Regens-linden. I förbigående sagdt: detta
danska studenthem är en stiftelse af
Christian IV, som förordnade, att
särskildt isländare skulle hafva
privilegium att åtnjuta förmånen af bostad
och underhåll där.

En sådan sång, en af de på Island
mest vanliga, är den om »De tolf
sönerna» (T ölf-synir):

Eikur så eg ad tvær samanstodu

Ekar två jag såg där stå allena,
en af dem bar blom på gröna grenar,
men den andra vissnad var,
endast bleka blad den bar;
ett sällsamt par.

Fram jag gick och ville icke töfva
den gröna eken pröfva.

Knifven in i ekens stam jag stötte,
men en etterstråle strax mig mötte;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free