Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från din födelsestund, en så’n stackare
som du är.»
Per Bengtsson hade nu kommit till
den ståndpunkt, då människan är
likgiltig för allting annat utom de
kräf-vande, kroppsliga behofven. Han
vågade ej opponera sig mot något där i
detta aflägsna blockhus, ty han visste
icke hvart han eljes skulle taga vägen.
Han invände därför ingenting, utan
satte på sig kjol och krinolin till
skottens innerliga förnöjelse. »Se så,»
skrattade den obarmhärtige mr
Merry-man, »det där klär dig ju utmärkt.»
Antagligen tyckte Per Pengtsson icke
alldeles detsamma, men sade ingenting,
ehuru han icke kunde fatta hvad denna
maskerad skulle betyda, emedan
skotten icke var någon skämtsam man, som
sagdt.
»Hör på, Johnny,» fortfor skotten,
»förstår du dig på höns, hvad?»
Nej, det gjorde Per Bengtsson inte,
så vidt det ej gällde panelhöns, och
om sådana insåg han det här ej kunde
blifva fråga.
»Jaså, du förstår dig inte på höns.
Nej, jag kunde väl tro det. Nå,
förstår du dig på kycklingar då?»
»Jo jo men. Sådana har jag ätit
många i min dar, så nog vet jag, huru
de ska vara beskaffade alltid,» svarade
Per Bengtsson, som dock ville visa den
där öfverlägsne skotten, att han
åtminstone visste något.
»Ja ja, ja så. Du har spisat
kycklingar. Nå, det var ju ändå något du
fått hum om i detta jordelifvet.
Annars hade jag då aldrig sett en så
bortkommen man. Men det är alls inte
fråga om att äta kycklingar här, utan
att fabricera dom. Förstår du dig på
deti konsten, Johnny, hvafalls?»
Per lyfte sina tåliga ögon mot
skotten, som han ett ögonblick trodde vara
galen. Men mr Merryman hade aldrig
sett knifvigare ut än just nu, så att
han genast fann, att skotten menat
fullt allvar, huru tokig än saken
föreföll.
»Jag ser, att du inte förstår hvad
jag menar,» återtog Merryman vänligt.
»Och jag undrar heller inte på det,
för det är verkligen fråga om en
nyhet, en uppfinning, som jag funderat
ihop dessa dagar, ser du. Saken är
för resten så enkel den kan vara och
jag har kommit på den för att få
något jobb, som kan vara lämpligt för
dig, som annars inte duger till ett
ska-padt grand, och jag ej har lust att föda
dig för intet, förstår du.
När jag sist var nere vid järnbanan,
så ville folket där nödvändigt ha
kycklingar. Det är en där, som heter James
Barlow och han är just som deras
orakel, ifall du vet hvad ett så’nt
betyder. Si, han har varit en fin karl i
sin dar och hade fått en så’n längtan
efter kyckling, så det vattnades i
munnen på honom, bara han hörde ordet,
och de andra rätta sig efter honom
förstås, så nu längtar hela laget efter
kycklingar och ba mig skaffa dit så
många jag kunde, så skulle de betala
hvad som helst, baraste att de finge
dom. Nå, jag har några höns och di
värper snällt nog, men di ä så få, så
jag näns inte taga någon från
varpningen och låta henne vara ligghöna,
utan jag har i stället skaffat mig en
sådan där äggkläckningsmaskin. Jag
har lagt in ett tjog ägg i maskinen och
just nu ska det till att bli ungar åf
dom. Förstår du inte ännu, hvaba?»
»Aldrig ett dugg,» svarade den
stackars Per Bengtsson öppenhjärtligt.
»Nej, du är en tjockskalle, det är
hvad du ärl Jo, ser du, när
kycklin-garne ä kläckta, så ska dom ha någon
att hålla sig till först i början, en som
ska agera mamma åt dom. Kan du
inte förstå så mycket, hva?»
Jo, det kunde väl Per och nickade
bifallande.
»Godt och väl. Och det är i alla
vanliga hittills förekommande fall en
höna, som skrockar åt dom och håller
ögonen på dom, så att dom inte går
åt sides och blir borta eller räfven och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
