Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju en obetydlighet, icke värd födan,
och Merryman ämnade just skicka af
denne odugling, då han plötsligt
lyck-liggjordes med en »idé» och satte sig
ned i djupa funderingar.
Hustrun betraktade med vördnad
denna sin »masters» tysta tankfullhet,
emedan hon insåg, att hans goda
huf-vud nu arbetade på något nytt
genialiskt. Ty fastän mrs Merryman ej satte
sin mans moral synnerligen högt,
beundrade hon så mycket mer hans ljusa
hufvud.
»Hör på, Dorothy du,» utbrast
ändt-ligen mannen med ett stilla leende,
som antydde, att han ändtligen fått
klarhet rörande sin idé, »du har väl
aldrig någon gammal krinolin kvar
sedan ungdomen, hvad?»
»Huru, krinolin? Det var längesedan
jag lagt af sådan fåfänglighet,»
förklarade hustrun med värdigt eftertryck.
»Ja, det vet jag väl, kära du,»
med-gaf mannen hänsynsfullt. »Men du
har väl inte därför kastat bort alla dina
krinoliner ändå. Du hade allt en hel
hop så’na maskiner, vill jag minnas.»
»Åh, inte jag mer än andra. Nej,
inte har jag kastat bort dem, de ha
ju alltid något värde.* Men hvad du
ska med en krinolin, Jonathan, det är
då mer än jag kan förstå.»
»Ja, säg det den som kan,» menade
mannen öfverlägset. »Det skulle du
allt få fundera på i all din lefnadstid,
Dorothy, och ändå inte råka på min
gåta, som Simson sade till de filistéer.
Men langa du bara fram krinolinen
och en af dina gamla kjolar, den
vidaste du kan få tag i, så ska du snart
få se hvad de skola vara till. Och
ju trasigare kjolen är, ju bättre.»
Mrs Merryman kände sig förbluffad.
Men som hon dock hade stora tankar
om mannens goda hufvud och var stolt
däröfver, så gick hon bort och letade
i sina gamla gömmor och kom snart
* Hvad värde en krinolin, också den
elegantaste, kan hafva, äfven för den snålaste
skotte, torde dock vara svårt att räkna ut.
framhalande med en riktig ballong till
krinolin, måhända af samma slag,
hvar-om en svensk skald (eller skaldinna?)
1863 så patetiskt sjöng :
»Förföljd, begabbad, utaf mannen hånad,
jag, stackars bubbla, lefver likaväl:
En sak, hvaröfver jag är högst förvånad,
då man gjort allt att trampa mig ihjäl.»
Hon hade dessutom letat fram en
kjol, närmast liknande en massa
vimplar, så nött och söndersliten var den,
emedan rutorna i mönstret gått på
längden.
Skotten log förnöjd, tog både kjol
och krinolin och bar dem upp på den
skulle, där den stackars Per Bengtsson
fått sitt nattlogis och dit han drog sig
undan, när han var trött och ledsen.
Nu satt han där med händerna för
ansiktet, slött rufvande öfver sitt
hopplösa läge.
Skotten satte krinolinen, hvaröfver
han krängt kjoltrasan, framför honom.
»Titta på den Johnny,» sade han med
eftertryck.
Per Bengtsson lät sina sorgsna ögon
glida öfver kjolen och mumlade vresigt:
»Hvad är det där för konster?»
»Det betyder,» förklarade skotten
myndigt, »för det första, att du är den
största käring jag någonsin råkat på
och borde ha varit klädd i kjol från
din början här i lifvet, minns mina
ord! Men för det andra, så betyder
det här gamla kjoltyget något mera,
nämligen att det finns ingenting här i
världen så ynkligt, att det inte kan
användas till något i en förståndig mans
hand. Jag har nu försökt få ur dig
hvad du kunde duga till hvad din
karl-aktighet beträffar alldeles som man
vänder om och skakar om en mjölsäck;
men inte ett dyft duger du till, din
arma åsna. Sätt därför nu på dig
krinolinen och kjolen, så du blir van vid
det, så att du inte kommer och säger
som David om Sauls rustning, »därvid
är jag icke van.» För fan i min låda
borde du inte ha varit klädd i kjol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
