Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett minne från Sveriges storhetstid, Olof Rudbeck den äldre -f.
Uppsala akademi har den 17 september
kunnat fira två-hundraårsminnet af en af
dess största medlemmars och lärares
från-fälle, Olof Rudbeck den äldre, född
sannolikt i januari 1630 i Västerås, en af de
förnämsta prydnaderna från Sveriges
storhetstid, som var så rik på framstående
män på alla områden, och ovillkorligen
ett af de största snillen, som Norden
frambragt, lika lärd och mångsidig i sin
vetenskapliga verksamhet som rådsnar och
skarpblickande i det praktiska lifvet, en
administrativ talang, lika storartad genom
sin handlingskraft som genom sitt
förutseende, en skapande förmåga som få och
slutligen, men icke minst, utrustad med
en fantasi, som, ställd i
fosterlandskärlekens och den fosterländska ärans tjänst,
visserligen öfverskred gränserna för hvad
vetenskaplighet och rimlighet utstakade, men
också förstod att med sällspord fyndighet
och otrolig lärdom försvara äfven de
djärf-vaste hugskott.
Sin lärda
bildning, som efter
tidens sed
uteslutande grundade sig
på latinet, började
Olof Rudbeck i
Västerås skola och
gymnasium. Då
han 1648 blef
student i Uppsala,
valde han först
medicinen till sitt
studium och ägnade
sig med mycken
ifver åt anatomien,
som vid denna tid,
tack vare Vesalius’
och de italienska
forskarnes arbeten,
tagit ett lysande
uppsving. Med sin
stora begåfning och
sin ändå större
arbetskraft, skulle
Rudbeck, om han
koncentrerat sina krafter på detta ämne, ha
kunnat uträtta något utomordentligt. Detta
visas bäst af den viktiga upptäckten af
kroppens lymfkärl, en upptäckt, hvartill
rätten, ehuru utan fog, gjordes honom
stridig af dansken Thomas Bartholin. Efter
en resa, som han 1653 med drottning
Kristinas understöd gjorde till Holland, växte
hans rykte, så att han erhöll anbud att gå
i fransk tjänst. Han återvände emellertid
hem, sedan han i Holland vändt sig till
botanikens studium, och medförde till sitt
fosterland modeller, ritningar, frön och
plantor i mängd. Nu börjar också hans
storartade arbete för Uppsala universitets
utveckling, som han så kraftigt befrämjade.
Efter mönstret af hvad han sett i Holland,
anlade han en botanisk trädgård, på
hvilken han af egna tillgångar offrade
betydliga medel och som dessutom gaf honom
anledning till ett fruktbart författarskap i
botanik. För anatomiens studium verkade
han därjämte, sedan han 1660 blifvit
professor i medicin,
och anskaffade en
passande lärosal
för detta ämne
genom kupolen på
Gustavianum, som
uppfördes efter en
af honom själf
gjord ritning. Han
splittrade
emellertid alltför mycket
sin verksamhet för
att kunna utöfva
ett verkligt
fruktbärande inflytande
på medicinens
vidare utveckling i
Sverige; han höll
sålunda äfven
föreläsningar i fysik
och mekanik, i
hvilka ämnen han
ägde icke
obetydliga insikter. Han
sysslade dessutom
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
