Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med rent praktisk teknisk undervisning och
anlade såsom af regeringen utsedd
»com-missarius i landzkulturen» fabriker och
verkstäder: papperskvarn, kopparhammare och
valkhus vid Fyrisån. Under sina kraftigaste
år var han utan tvifvel Sveriges förnämste
ingenjör. som säkerligen under andra
förhållanden skulle ha intagit ett rum bland
Europas mest framstående mekaniska snillen. Nu
måste han däremot sätta in sin kraft än
på det ena, än på det andra området, då
det gällde att nyskapa, organisera och
undervisa och han på den tiden icke
kunde påräkna stort understöd af andra
förmågor. Botaniken synes dock ha varit
hans älsklingsstudium; han fattade också
den jätteplanen att afbilda samtliga den
tiden kända växter och satte den också i
verket med understöd af flera af tidens
magnater. Själf var han en utmärkt
tecknare, liksom äfven hans son Olof Rudbeck
den yngre och hans båda döttrar, som
hjälpte honom med arbetet, hvilket skred
så raskt framåt, att 1670 det stora
planschverk, som under namn af Campi elysii
eller »Glysis vals» i elfva —
ursprungligen tolf — folianter i original bevarats
åt eftervärlden, innehöll icke mindre än
6,200 växtformer, »ofta mästerligt, alltid
noggrant afbildade. i Samtidigt med
teckningarna graverades de i trä, och 1702
hade två delar utkommit af trycket, då
den förfärliga eldsvåda, som samma år
lade största delen af Uppsala stad i aska,
förstörde nästan hela upplagan af första
delen och öfver 2,000 stockar med
graverade afbildningar; endast omkring 130
stockar räddades och kommo i Linnés ägo,
och af dessa såldes 90 stycken med hans
samlingar till England, ett det sorgligaste
bevis på den pietetslösa likgiltighet, för att
icke säga något värre, hvarmed svenska
folket så ofta betraktat sina största söners
minnen. Det berättas, att Rudbeck, som,
dåbranden förstörde Uppsala, var en
ålderstigen man, själf från Gustavianum ledde
släckningsarbetet och räddade denna
byggnad med dess bibliotek, medan hans eget
hus och de samlingar, som förvarades
därstädes, blefvo lågornas rof. Den 16 maj
1702 inträffade den förfärliga branden, och
Rudbeck gjorde genast upp en plan till
stadens uppbyggande på nytt. Men äfven
hans jättekrafter voro nu uttömda, och
den 17 september slöt han sin ärofulla
bana, en jättestor torso i lärdom, af hvars
praktfulla brottstycken man endast kan
ana hvad han skulle blifvit, om han fullt
och helt fått ägna sig åt ett område.
Dess värre har den store mannens bild
fördunklats af ett verk, hvilket i all sin
fosterländska storslagenhet likväl endast
förblef ett fantastiskt hugskott, huru
uppburet det än var af Rudbecks samtid och
närmaste efterföljare på fornforskningens
område. Detta verk är hans Atland eller
Manheim dedan Japhets afkomne . . .
s/ech-ter ut till hela verlden . . . utgdngne äro
o. s. v., i hvilket han söker visa, att de
gamla skriftställarnes sagoland Atlantis,
från hvilket, enligt dem, världens hela
andliga och lekamliga odling utgått, vore
Sverige! Och för att komma till detta re
sultat uppbjuder Rudbeck en rent af
häpnadsväckande lärdom, den fyndigaste
sammanställning af namn och ljudlikheter och
den lifligaste inbillningskraft, men förråder
också en aning om sanningar, som först en
senare tids forskningar upptäckt. Af
arbetet hade tre delar fullständigt utkommit
och den fjärde var under tryckning, då
branden i Uppsala af bröt dess fullföljande.
Af det samtida Sverige mottogs Rudbecks
At/antica såsom ett nationalverk:
»En skatt för lekman liksom för klerk,
på hyllan tronade Rudbecks verk
hos bibeln med silfverspänne.
Det lästes af kung och karolin,
och bifallsmin
om smala mustascherna spelte på läppen.»
Af utlandet mottogs verket med en af
häpnad blandad beundran, men också af
en blott alltför berättigad skepsis, ty snart
visade sig, att
»berusad af drömmen om sagans land,
så svärmaren skapade efter hand
ett kaos af dårskap och snille,
en bild af Manheim, så fram han bar,
ej som det var,
men så som den blindaste kärlek det ville.»
Kung Edward VII har
lyck-Den engelska ligen sett sin lefnads dröm gå
kröningen, i fullbordan. Med återställd
hälsa utgången ur en lifsfarlig
sjukdom och omstrålad af den alldeles
särskilda nåd, försynen sålunda förlänat honom
i hans undersåtars ögon, har han precis
sex veckor efter den olycksdag, då han
nedlades på sjuksängen och hans kröning
för den skull måste uppskjutas, i
Westmin-ster Abbey smorts, krönts och hyllats till
konung af Storbritannien och Irland och
till härskare öfver örikets dependentier i alla
världsdelar. Visserligen ha inga furstliga
gäster denna gång bevistat ceremonien,
om den afrikanska kungen Levanika, en i
sitt slag mäktig potentat och härskare
öfver Barotselandet, undantages, men till
ersättning har entusiasmen varit så mycket
större, och dessutom har konung Edward
VII, bland hvars egenskaper krigarens
åtminstone hittills aldrig omtalats, haft den
tillfredsställelsen att kunna mottaga en
hyllningsgärd från de tappre boergenera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
