Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den modärna
ekvationen. Detta var
Abels första
storverk. På Degens
uppmaning började
han nu sysselsätta
’sig med de elliptiska
integralerna, ett
studium, hvari den store
franske
matematikern Legendre
fördjupat sig. Det blef
Abels andra och
förnämsta storverk,
genom hvilket han
röjde marken för
hela den senare
matematiska spekulationen. Ochalitdetta
uträttade den unge
mannen under
trycket af den största
fattigdom.
Redan vid åtta
års ålder hade han
förlorat sin fader,
och sedan måste han
hjälpa sig fram på
hvad stipendier och
enskild hjälp kunde
inbringa honom.
Hansteen och Sören
Rasmussen, prof. i
ren matematik vid
universitetet i
Kristiania, gjorde ett
litet sammanskott,
och genom deras
hjälp blef Abel i
stånd att, sedan han
1821 blifvit student
vid universitetet,
uppehålla sig därstädes
och äfven 1832 göra
RUDOLF VIRCHOW.
sig. Genom sin utmärkte lärare,
sedermera professorn Holmboe, infördes han
därefter 1818 i den högre matematiken, och
snart trängde Abels rykte utanför skolans
väggar. Den berömde fysikern, professor
Hansteen, hvilkens intresse han väckt,
sände därpå ett af Abels första försök, en
felaktig lösning af en femte grads ekvation,
till prof. Degen i Köpenhamn för att af
honom pröfvas. Abel fann emellertid själf sitt
fel och beslöt att — mot Degens råd, enär
denne icke ansåg ämnet fruktbringande —
finna den rätta lösningen eller också
ådagalägga uppgiftens omöjlighet. Ett par år
därefter utförde han sin föresats och
skapade med detsamma själfva grundvalen för
en liten resa till
Köpenhamn för att
draga nytta af en personlig beröring med
prof. Degen därstädes. Abels arbete från
denna tid, afhandlande integralräkningen,
frukten af hatis flit, som han inlämnade till
universitetet, har emellertid gått förloradt,
men väckte sådant uppseende, att
universitetskollegiet ingick till regeringen med
begäran om ett resestipendium åt Abel. Detta
beviljades visserligen icke, men Abel erhöll
dock ett mindre stipendium, gällande för
två år i hemlandet, och nu började hans
utsikter ljusna. Han var endast 22 år
gammal, då han tog itu med sin redan som
skolgosse fattade föresats att lösa femte
gradens ekvationer. Han hade visserligen
på detta område en föregångare i italiena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
