Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS LENAU.
teorem. Kort därpå afled han den 6 apr.
1829. Hvad hans vetenskapliga
verksamhet under hans lif icke förmått, gjorde
hans död. Nu först fick man af
bestörtningen bland utlandets lärde klart för sig,
att i Abel en storhet gått bort alldeles för
tidigt från ett land, hvars stolthet han var,
men som endast gifvit honom stenar i
stället för bröd. Kallelsen till Berlin var
redan utfärdad, då Abel dog, och
Parisakademien tilldelade honom året därefter
sitt stora pris på 3000 francs till delning
med Jacobi. Det kom nu hans arfvingar
till godo. Slutligen offentliggjordes äfven
hans stora afhandling. Medan han ännu
låg på dödsbädden läste Jacobi hans
meddelande om densamma i Crelles Journal
och skref härom till Legendre, som måste
erkänna, att afhandlingen ännu låg oläst
i Cauchys gömmor. Revolutionen 1830
tvang legitimisten Cauchy att lämna Paris,
och 1833 dog Legendre. Först två år efteråt
framletades afhandlingen och offentliggjor
des i Mémoires publiées de divers savants
etrangers. Egendomligt nog försvann
manuskriptet åter, innan ännu ens korrekturet
blifvit läst, och har sedan aldrig återfunnits.
År 1839 ombesörjde hans gamle lärare,
prof. Holmboe. utgifvandet af hans
samlade arbeten, komplett i två band. En sen
eftervärld har slutligen till fullo insett
Abels storhet och firar nu minnet af en
lifsgärning, som hans samtid icke förstod
eller bekymrade sig om.
Den 13 augusti 1802
föd-Lenau. des nära Temesvar i Ungarn
Ett skalde- Nicolaus Niembsch von
Streh-minne. lenail, under sitt skaldenamn
Lenau, jämte Anastasius Griin
känd såsom en af Österrike-Ungerns
förnämsta lyriska skalder. Af adlig börd,
studerade han från 1819 under ett tiotal
år vid universitetet i Wien filosofi, juridik
och medicin, men bragte icke sina studier
till afslutning. De rika skaldegåfvor, han
af naturen erhållit, utbildades i stället så
mycket omsorgsfullare. En eldig, men på
samma gång vek och melankolisk natur,
greps Lenau djupt af motsägelsen mellan
hans ideal och det Metternichska
ljusskygga, hvarje friare yttring förkväfvande
reaktionära regementet och såg sina ideal
i ständig konflikt med den hårda
verkligheten. På samma gång han med
förhoppningsfulla blickar vände sig till tidens
jäsande rörelser, sörjde han elegiskt forna
dagars frid, och åt dessa sina olika
stämningar gaf han uttryck i sina lyriska och
episk lyriska dikter. Hvarken den vänkrets
han efter sin öfverflyttning till Stuttgart
1831 erhöll bland de schwabiska diktarne,
eller utsikterna till litterär ära förmådde
lindra den längtan Lenau erfor efter nya
friare förhållanden och en ro, som icke
ens Alpernas ensamhet förmådde gifva
honom. Den unga amerikanska fristaten
lockade honom, och dit begaf han sig
också 1832, köpte litet jord därstädes, som
han arrenderade ut, medan han själf till
häst bereste Förenta staternas västra delar.
Här verkade emellertid allt frånstötande
på Lenaus ömtåliga skaldenatur, och redan
efter några månader återvände han,
grundligt trött på Amerika, till Europa, i sin
själ lika smärtsamt otillfredställd som
någonsin. Oupphörligt ökades också hans
nervösa retbarhet, som också gaf sig tillkänna
i hans bittra, svårmodiga poesi; utan rast
eller ro befann han sig ständigt på resor,
utan att något förmådde döfva den
gnagande motsatsen mellan hans personliga
tycken och hans andliga ideal. Så mycket
mera öfverraskande för Lenaus vänner kom
underrättelsen om hans förlofning 1844,
men redan några få månader följdes denna
glädjande nyhet af en så mycket
sorgligare, att Lenau gripits äf vansinne.
Ohjälpligt obotlig framlefde han därpå sina
återstående lefnadsår i en vårdanstalt för
sinnessjuka, till dess att döden slutligen
förlossade honom den 22 augusti 1850. Lenau
förenar i sina dikter innerlighet i känsla
med koloristisk egendomlighet, och bilderna
från hans Ungerska hemland gifva i
synnerhet de mindre sångerna ett oemotstånd
ligt behag. Hans större dikter präglas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
