Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick framåt mot detta strålande
lyckoland, till hvilket solen för några
minuter förvandlade västhimlen. Husen
på båda sidor började taga slut, han
hade en känsla af gröna häckar och
små landtliga grindar. Den gamla
drömmen vaknade sakta upp i hans själ, och
oroade honom åter med sin gamla fråga.
Han var ung, rik och fri, och det
var sommar. Hvarför kände han sig
icke lycklig?
Han såg sig omkring, som om han
blickade efter någon. Vägen låg öde.
En ensam dagsarbetare kom med sina
verktyg i handen och en brännvinsflaska
i rockfickan på andra vägkanten —
han tittade in i de små gröna
trädgårdarna; på en bänk framför ett hus
satt en gammal gubbe och gumma och
samtalade släpigt. Den svaga
aftonvinden blåste en låg mollton genom
telefonstolparna.
»Jag sörjer någon» sade han.
»Någon som är död.»
En strof af en af hans hembygds
diktare ringde oafbrutet för hans öron:
Här genom skogen tungt det susar
en sorgsen hviskning: Pan är död–––––
Vägen gick öfver en å. Han
stannade ett ögonblick på bron. Täta,
gröna träd böjde drömtungt sina
kronor öfver den spegelstilla vattenytan,
och vid en liten brygga låg en smal
båt. Ett fång af röda rosor låg
ka-stadt i fören. Han gick ned och löste
repet. Med tysta, lätta årtag rodde
han uppåt ån.
»I den här båten» tänkte han »har
man fordom företagit små utflykter.
Den liknar en gondol. Här ha vackra
damer och herrar i sidenjackor och
blåa silkesstrumpor från ett slott här i
närheten rott ut och svärmat med
hviskningar och citterspel. I det här lilla
lusthuset af syrénbuskar har han kännt
den finaste berusning, när han böjd
på knä kysste hennes hand. —
Kanske är den där saken ännu mycket
äldre, kanske den är ett gammalt pa-
radis för nymfer och dryader, som jag
får se bada i månskenet.»
Ty en stor röd måne skymtade
redan bakom trädtopparna. En döfvande
doft af rosor och hvita blommor
hvilade nästan som en dimma öfver
floden. Han märkte, att han verkligen
befann sig midt i en gammal park
med små kärleksgångar under de höga
träden. Men rundtomkring hördes
samma sorgsna hviskning:
»Här genom skogen tungt det susar
en sorgsen hviskning: Pan är död» — —
Men längre bort svarade det melodiskt:
»Men Psyke lefver, Psyke tjusar
och rågar lycka, vek och spröd.»
Han spratt till och lyssnade. Han
tyckte sig höra en mänsklig röst och
de svaga knäppningarna på en cittra.
Han tog ett par årtag. Bakom
buskarna på den vänstra sidan såg han
en hvit fasad, men öfverspunnen af
murgröna. Han såg att det endast
var gafvelflygeln af ett stort slott. Men
längst ner vid marken hade den en
liten altan, till hvilken ledde ett stort
fönster, som stod öppet.
»I hennes namn jag sakta, sakta
dig mina drömmar hviska vill» — — —
Fönstret låg endast ett fåtal steg
från flodbrädden, och det var därifrån
sången kom, denna underbara sång.
Och i fönstret skymtade han en gestalt,
som satt halft vänd mot floden, med
cittran i sitt knä. Det var en hög och
smal gestalt, höljd i en styf dräkt af
gammalt blått siden. De smala hvita
fingrarna, som rörde cittersträngama,
doldes till hälften af tunna hvita
spetsmanschetter, virkade af små stjärnor.
Hans bröst snördes samman i en
helig förfäran, och han trodde sig se
en syn från forna tider. Hvad var
detta för ett slott? i hvilken förtrollad
park hade han rott in?
Hon satt orörligt stilla, utan att
varseblifva honom. En fullständig
stillhet bredde sig rundt omkring dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
