Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
altanen. På den andra sidan gick en
hög häck, och därutanför fanns
ingenting mera. Han hade intet minne af
hvad som händt honom förut, af
staden, dit han kommit i dag, af
hembygden, dit han längtat för en timma
sedan.
Han var lycklig.
Och hans lycka var öfverbräddad af
trånsjuk ömhet och berusande sorg.
* *
*
Han låg på knä för henne vid
fönstret.
»Du skall följa mig» bad han åter.
Hon log medlidsamt, under det hon
strök hans hår med sin hand. Borta
vid horisonten lyste redan en röd
molnkant, och ett sakta sus som af en
uppblåsande vind gick genom trädkronorna
i parken.
»Hvem tror du då att jag är», sade
hon. »Vill du kanske finna mig igen
i en spårvagn eller en väntsal, eller
tror du att Eros skulle följa med oss
dit ut, i den banala och förskräckliga
värld, som ligger utanför häcken
därborta. »
»Men hvem är du då?» hviskade
han.
»Hvarför vill du veta det? Du
kallade mig i natt Törnrosa. Jag är
Törnrosa, som i hundra år bakom en
förtrollad park drömmer om sin
befrielse. Ingen af ditt släkte skall befria
henne, icke ens den som längtar så
innerligt som du.
»Vi ha i natt firat en gången tids
fest, min älskade. Det var vår
afskedsfest, men du vet, att det var en
sorge-/est för någon som är död. Böj dig
intill mig, så skall jag säga dig hvem
det är.»
Och med skälfvande läppar lagda
tätt intill hans hufvud, hviskade hon
ängsligt:
»Eros är död. Vår befriare är död.
Han sofver dödens sömn, under det
han väntar på ett annat släkte, som
åter skall kunna väcka honom med
sin kärlek. Blott en enda natt vaknar
han stundom upp och välsignar de
mänskor som längta och älska
tillräckligt för att kunna väcka honom.
Han har varit hos oss i natt, min
älskling.»
Han teg, stum och förkrossad.
»Jag skall komma tillbaka» sade han.
»Du skall vänta mig vid fönstret, som
du väntade mig i natt!
Hon log åter, sitt ömma och
med-lidsamma leende.
»Du skall icke finna tillbaka till
mig. Om du söker, skall du aldrig
finna tillbaka hit. Du har funnit mig
i natt, icke därför att du sökt, utan
därför att du längtat och älskat.
Han stod redan utanför fönstret, på
altanen.
»Är du måhända mänska som jag,
så räck mig en sista gång dina läppar»
bad han, »ty jag älskar dig.»
»Jag är mer mänska än du, jag är
mänska af en gången tid, det är
därför du älskar mig», svarade hon stilla.
Och med en vek rörelse lade hon
sin fulla arm omkring hans axel och
tryckte sina läppar mot hans mun.
Då tyckte* han sig själf förvandlas
till en annan. Han såg icke mer det
som var omkring honom. Gångna
tiders bilder drogo förbi honom, en
gången tids lycka fyllde hans själ. Allt
det tunga, gråa, alla dagens sorger
försvunno och plånades ut, han kände
sig lätt och ett okändt behag fyllde
hela hans varelse. Hans blod gick
lätt och hetsigt som vin genom ådrorna,
öfver all hans tanke kom en ljus och
rosenröd färg, och hans fötter ville .
taga steg som till dans. En ny
kärlek, leende och lycklig, öfvervann hans
längtan, och stark och sorglöst, som
ett barn tog han henne på sina armar
och bar henne ned till floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0693.html
